Den amerikanska mackan - en odyssé genom livet. Livets smörgås liksom. Livet är som en smörgås...

Med risk för att vara en smula pretentiös så förutspår jag en trend för klassiska amerikanska mackor. Först blev hamburgaren och pulled pork-mackan var mans egendom. Det är ingen slump att ALLA matvarukedjor nu säljer högrevsfärs och briocheliknande hamburgerbröd. Det är heller ingen slump att Scan och andra liknande företag börjat sälja färdig pulled pork. Sedan en tid serverar alla hipsterkrogar på Söder också så kallade sliders. De kan vara särskilt små hamburgare men också små andra mackor, en hamburgare är faktiskt en smörgås egentligen, med pulled pork, corned beef, kalkon, tuna salad, eller vad som helst som man kan stoppa mellan två bröd egentligen. Själva grejen med en slider är att den är liten. Det börjar bli dags att ta den amerikanska mackan på allvar. Kom ihåg var ni läste det först. Sedan kommer ni att kunna utbrista: -"Neeeeej vet du, det där läste jag ju på Olmås Njutbar för flera timmar sedan...". Lite pompöst sådär.

I Norden har vi ju de fantastiska danska smörrebröden som förgyller mackhimlen men det är ju inte riktigt samma sak som en smörgås som dryper av smält ost, bacon, kött, sylt (jodå), banan, (jodå, en gång till), jordnötssmör, majonäs, och allt vad man kan hitta på. Inget folk i världen är så bra på att ta ett helt gäng goda grejer, stapla dem högt på ett bröd, smälta ost ovanpå alltihop och sedan smäcka på ett bröd till, som amerikanerna. Att man sedan får rulla sig mellan soffa och kylskåp får man liksom på köpet. För er, kära läsare, offrar jag mig och provar mackorna på mig själv. Jag offrar mig på smörgåsens altare för er. Jag tror att vi tar och börjar med att äta frukost.

Först ut i mackodyssén blir The Monte Cristo. En Monte Cristo anses vara en amerikansk version av den franska mackan Croque Monsieur. De två är inte särskilt lika annat än att de har ost och skinka som pålägg och att de ju är gjorda på bröd. I övrigt, nja, inte så många likheter. Den är dock väldigt god även om det kan tyckas märkligt att kombinera senap och sylt på samma smörgås. Ibland blir man dock överraskad, inte minst av mackor, som jag (aldrig) brukar säga. OK då, dags att frukostera.

The Monte Cristo - is it savory or is it sweet? No one knows for sure...
6 skivor vitt formbröd
6 skivor kokt skinka
6 skivor vit fulost (sådan där färdigskivad smältost i individuella förpackningar)
3 msk körsbärssylt (tog jag alltså, du kan använda vilket sylt eller gelé du vill)
3 tsk French's Mustard (eller Dijon-senap)
2 ägg
3 msk rumsvarmt osaltat smör
Smör att steka i också

Lägg upp brödskivorna och smöra dem lätt med det osaltade smöret. Smeta sylt på hälften av brödskivorna och senap på de andra.

Ungefär så. Jättesvåra instruktioner.

Lägg en skiva ost på varje bröd. Kom ihåg att ta av plasten annars blir det jättejätteäckligt och du får problem med magen i flera dagar.

Plasten av, osten på.

Lägg två skivor skinka på hälften av bröden och lägg ihop mackorna.

Den här bilden visar det skälvande ögonblicket precis innan mackorna lades samman. 

Knäck äggen i en flat skål och vispa upp dem ordentligt med en gaffel. Värm en panna och klicka i ordentligt med smör. Lägg mackorna en och en i äggsmeten. Pressa lite så att ägget går in lite i brödet, vänd och gör samma sak på andra sidan. Ja, det blir jättejättekladdigt men du får väl torka av händerna lite på byxorna?

Äggen är vispade och ser skumma ut i skålen. Skumma! För att de är lite skummiga efter vispningen! Ha, ha, ha! Ja, vad får jag allt ifrån?

Mackan gillar inte att äggbada. Det är därför som den lipar åt mig. Den lipar i brödgipan.

-"Lipa på du mackjävel. Nu ska du få vad du tål."

Stek på medelvärme så att mackorna bli gyllenbruna och osten smälter.

Först steker man på ena sidan...

...sedan på den andra. Man kan inte göra tvärtom. Gör man det får man slänga alltihop och börja om.

Skär dem tvärsöver och lägg upp på tallrik. Den ambitiöse siktar lite florsocker över hela härligheten. Servera med mer sylt eller lönnsirap som tillbehör. Jag valde lönnsirap men det gör jag ju alltid. Lönnsirap, det är gott det som jag (heller aldrig) brukar säga. Då, ska ni veta, så har jag ändå ätit en del goda grejer så jag vet vad jag snackar om.

Här ligger de så, de små mackorna och illtrivs. Alla illtrivs i lönnsirap.

Dricka till? Jamen skärpning, det är frukost nu. Det får bli lite apelsinjos (det är kul att stava det så) och kaffe. Kaffet ska vara lite blaskigt för att det ska kännas autentiskt Diner-mässigt. Jag gillar blaskigt kaffe. Också. Då har jag ändå druckit en del blaskigt kaffe så jag vet vad jag snackar om.

Jaha, det var väl inte så illa börjat? Det kommer att komma en hel hoper mackor under den närmaste tiden. Det kommer faktiskt att BARA komma amerikanska mackor under ganska lång tid från och med nu så om du inte gillar det så får du läsa på någon annan blogg om LCHF eller stenåldersfrön eller quinoarecept eller vad du nu går igång på. Det enda sättet att få quinoa gott är förresten att ersätta den med bacon. Jag har, för övrigt, ätit en hel del bacon så jag vet vada jag snackar om.

Lyssna på Monte Cristo med Indochine, Disco Monte Cristo med The Shell och You Belong In A Movie med The Sandwiches.