söndag 8 februari 2015

Ziti en gång till. Lite riktigare denna gång.

För snart ett år sedan (hu, vad tiden går!) publicerade jag ett recept på en sorts ziti gjord på rester. Idag blir det istället en lite mer historiskt korrekt ziti. Med det menar jag en ziti som skulle kunna serveras i Goodfellas, Sopranos eller de där tre jättelånga filmerna där de två första är tokbra och den tredje... Nja, är den tredje filmen kan man kanske säga.
Det märkliga med ziti är att jag aldrig sett rätten i Italien. Jag har varit lite överallt i Italien jättejättemånga gånger och nu står det inte på förrän jag ska dit igen. Denna gång åker hustrun och jag till Venedig för att fira hennes födelsedag. Jag får leta lite mer då. Om man ser på amerikanska maffiafilmer så skulle man kunna tro att ziti är det enda de äter i Italien. Eller, nåja, cannoli äter de förstås också men det kanske är mer till kaffet än till middag. Möjligen är det så att man äter ziti oavbrutet på Sicilien. Där har jag bara varit en gång och tyvärr bara i två dagar. Inte heller där såg jag till någon ziti men dels var jag inte där för att leta efter ziti och dels kanske jag inte var uppmärksam. Jag fick däremot med mig ett par kilo av de största och finaste citroner jag någonsin sett och dem gjorde jag en sinnessjukt god marmelad av men nu tappar jag tråden lite känner jag.
Just nu är det lite av ett pastaraseri i Casa Olmås. Förra veckan blev det lasagne och nu blir det ytterligare en pastagratäng. Det är emellertid bara att bita ihop för nu åker vi. Avanti!

Ziti Autentico della Casa Olmasini
500 gram färsk salsiccia
2 mozzarellaostar
1 dl riven parmesan
1 burk passerade tomater
3 klyftor vitlök
1 gul lök
3 msk tomatpuré
1 msk socker
1 dl vitt torrt vin (inte fatlagrat)
Worcestershiresås
Balsamico
Salt & svartpeppar
Kort pasta (till exempel rigatoni eller penne)

Receptet är mycket enkelt. Börja med såsen. Hacka lök och vitlök.

Lök och vitlök, nästan det enda man behöver. Om man bara ska äta lök och vitlök alltså.
Värm upp en stekpanna och klicka ner den råa korvsmeten i den. Korven ska alltså inte skäras, skinnet ska inte vara med. Korven är ganska fet så det behövs ingen extra olja eller annat matfett.

Här vilar ett helt tarmpaket i väntan på urklämning.
Nu ska de gosiga små klickarna brynas.
Stek klickarna gyllenbruna, dra ner värmen och lägg i lök och vitlök. Låt steka med en stund, klicka i tomatpuré och rör runt ordentligt. Slå på vinet och koka ner lite. I med tomater, socker, worcester och balsamico.

Världens bästa burktomat och min kompis, Mutti.
Låt det hela småputtra i 20 minuter, under tiden kan du koka pastan. Glöm inte att smaka av såsen med salt och svartpeppar.

Det bästa med mozzarella är att den inte kan överdoseras.
Låt pastan rinna av, Skiva mozzarellan, riv parmesanen och slå upp ett glas vin till.

Här rinner pastan av. Oj, vad av den rinner.
Lägg över pastan i stekpannan och blanda med parmesanen och såsen ordentligt. Smöra en ugnsfast form och slå pastablandningen i den. Täck alltihop med mozzarella. Gratinera i ugnen i 20-30 minuter i 200 grader. Ta ut, hugg in. Ät tills du spricker.

Där är den, zitin. Jag bligar lystet på den och den tillika lystet på mig. Snart ska vi äga varandra.
Medan jag lagade mat passade jag på att drick lite sauvignon blanc från Nya Zeeland. Det är ingen dum idé att göra det medan man lagar mat nämligen. Valet föll på:

Little Beauty Sauvignon Blanc 2010 (finns inte på Systembolaget) cirka 160 kr
Doften är aromatisk och fruktig med viss mognad och inslag av litchi, krusbär och päron. Smaken är helt torr med bra syra, fin frukt och ganska lång smak av gråpäron och gröna kulor. Det här vinet finns inte på Systembolaget men det finns ett gäng liknande viner av hög kvalitet.

Två godingar som gillar att stå nära, nära.
Till själva maten fick det bli en amerikan. En zinfandel närmare bestämt,

Dry Creek Heritage Zinfandel 2012 (nr 79900) 141 kr
Doften är mycket stor och örtig med kompakt frukt, tydlig fatkaraktär och toner av slånbär, lakrits och mineral. Smaken är fyllig och ganska mjuk med massiv frukt och lång, generös eftersmak med inslag av fat, lakrits och slånbär. Det här är ett kralligt vin och en riktig matkompis. Det behövs dock ganska smakrika rätter för att inte vinet ska ta överhanden helt. Det funkade finfint till zitin men testa det till grillat, grytor eller till en smaskig burgare så är du helt hemma.

Lyssna på Tarantelle di li ziti med Di Paola & Clementina, Siciliana med Maria Callas och La Salsiccia med Concertino Romantico.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar