Lammfärsbiff Olmåsopopoulos - Zorba i Casa Olmås

Det är hiskeligt varmt i Sjöstaden. Hiskeligt varmt. Inte för att jag klagar, alternativet är ju inte att föredra, men tankarna går till Medelhavets klimat. Någon nytta av växthuseffekten ska vi ju ha förstås men just nu är det kvavt och kladdigt överallt. Det få mig att tänka på min ungdoms tågluffar som, bland annat, tog mig till Korfu. På Alexandros i Pelekas kunde man både bo och äta. Maten var enkel men otroligt god och löjligt billig. Jag vill minnas att en grekisk sallad och en halv grillad kyckling med tsatsiki och klyftpotatis kostade 12 kronor. En öl gick loss på 4 kronor om man tog en stor. Detta var förstås länge sedan nu. Jag var väl 18-19 år så det utspelade sig under 1800-talets senare hälft. Nåväl.
Tyvärr kan jag alldeles för lite om det grekiska köket. Jag utgår från att det är minst lika varierat som alla andra kök. Inte minst som Grekland ju ligger insprängt mellan Europa och Främre Orienten och bör ha influenser både från väst och från öst. Dock är det så att Korfu är den enda del av Grekland jag besökt. De grekiska restauranger här hemma som jag ätit på har alla exakt samma meny. Lamm, fläsk eller kyckling med tsatsiki och pommes frites. Det är liksom det som bjuds. Har man tur så finns det taramosalata, en röra på fiskrom, potatis eller bröd, olivolja och citronsaft. Det är gott att doppa bröd i. Mycket gott. Har man ännu mera tur kan man få en bit baklava till kaffet. God baklava kan man knappt få nog av. Ja ja, nog med tårögda betraktelser över goda röror och bakverk. Idag tänkte jag presentera en rätt som liksom är en hommage till Pelekas. Jag har valt att kalla rätten Lammfärsbiff Olmåsopopoulos eftersom jag är så enormt rolig och fyndig. Jag tycker extremt illa om slanggurka men hustrun håller inte med så därför fick det bli en klassisk tsatsiki och en tomatdito. Tvenne såser alltså. Då sätter vi igång då. Börja med såserna så kan de stå och götta sig lite medan du håller på med det andra.

Grekiskt och mumsigt värre. Pimpade såser och restaurangskuren citron. Det kostar att ligga på topp.

Tsatsiki
200 gram grekisk yoghurt
20 cm slanggurka
1 klyfta vitlök
6 blad mynta
2 msk olivolja
Salt & svartpeppar

Hustruns liljevita fingrar river gurkan i små, små bitar.

Skala gurkan och ta ur kärnorna med en sked. Riv gurkan grovt. Salta och låt ligga en stund i ett durkslag. Krama ur så mycket vatten ur gurkan som möjligt. Hacka myntan och vitlöken mycket fint och blanda alla ingredienser. Smaka av med salt och peppar. Låt stå och dra i kylen i en timme.

Olivoljeyoghurt vill man inte ha corn flakes på.

Tomattsatsiki
200 gram grekisk yoghurt
1 tomat
1 klyfta vitlök
6 blad mynta
2 msk olivolja
Salt & svartpeppar

Dela tomaten och ta ur kärnorna. Det går lätt med en tesked. Hacka tomatköttet, myntan och vitlöken mycket fint. Blanda med övriga ingredienser och smaka av med salt och peppar. Låt stå och dra i kylen i minst en timme.

Blanda, blanda. Sås är gott.

Lammfärsbiff Olmåsopopoulos
400 gram lammfärs
100 gram fetaost
2 schalottenlökar
2 klyftor vitlök
8-10 blad mynta
1 msk worcestershiresås
Salt & svartpeppar

Vitlök kan man knappt leva utan. Man kan dock leva gott utan slanggurka.

Vitlök och schalottenlök kan brottas med varandra.

Hacka mynta, lök och vitlök mycket fint. Riv osten grovt. Blanda hastigt ihop allting och låt stå i kylen i 30 minuter så att färsen får sätta sig lite.

Här ska blandas. Annars blir det inte bra.

Forma 8 biffar i valfri form. Jag gjorde dem som järpar eftersom jag tyckte att det såg extremt grekiskt ut (?).

Men så grekiskt det ser ut. Eller, nåja.

Låt dem vila i kylen i ytterligare 30 minuter. Stek dem på hög temperatur tills de är brynta runt om. Använd en djup stekpanna eller gryta med lock. Stäng av värmen och lägg på locket. Låt biffarna vara i cirka 10 minuter under lock så att de blir genomstekta.

Riktiga stekare. 

Servera med såserna, klyftpotatis och citron.

Man ska ha sås på också. Det blir bra torrt annars.

Jag är inget riktigt fan av grekiskt vin så det fick bli en australier istället. Tyvärr finns inte vinet att få tag på i Sverige längre. Det är mycket synd eftersom Alkoomi är en sjukt bra producent. Ingen importör som nappar?

Mumsvin som knappt finns.

Alkoomi Blackbutt 2007 (finns inte att få tag på i Sverige) Cirka 400 kr
Doften är stor och fruktig med mognad, toner av mint, tobak och cassis, och elegant fatkaraktär. Smaken är medelfyllig, mycket rik och kompakt med fin frukt, inslag av mint och cassis, och mycket lång eftersmak med balanserad strävhet. Ett kanonvin, helt enkelt! Alkoomi gör en mängd viner i Frankland River i Western Australia. Blackbutt är väl kanske inte vinvärldens mest lyckade namn men det är ändå firmans flaggskepp. Namnet lånar man av ett sorts eukalyptusträd som kallas så i folkmun. Detta kommer sig av att träden ofta är svarta efter de alltför vanliga skogsbränderna i Australien.




Lyssna på Wise Enough med Lamb, Zorba's Dance med Mikis Theodorakis Orchestra och Never on a Sunday med Anastasia.