Mojito - att förtrollas litegrann av mynta och lime.

Mojito är en romdrink med ursprung på Kuba. Den lär ska ha rötter som sträcker sig hundratals år tillbaka men vem som uppfann den är oklart. Drinkar med sockerlag, lime och mynta är dock vanliga i hela Syd- och Centralamerika, såväl som i Karibien, så många varianter finns, även om spritsorten varierar. Enligt uppgift, min spanska är inte vad den borde, är ordet "mojito" diminutiv av "mojo" som betyder ungefär "förtrollning" eller "magi". Det är lätt att tro på det när man sörplar en iskall mojito en varm sommardag.

Snygg och god Olmås-mojito. Onödigt god faktiskt. Häll salt i den om den blir för god. Då smakar den inte alls bra.

Jag har uppfunnit ett sätt att göra mojito på som är mycket krångligare än vanligt. Det gör att det tar ett helt dygn att göra mojito men det är värt det. Jag gör en sorts "mojitosyrup" som man sedan bara blandar med sodavatten. Först kokar man världens godaste sockerlag.

Världens godaste sockerlag
3 dl vatten
3 dl strösocker
Skalet (så kallad "zest") från 1 lime
Skalet (så kallad zest) från 1 citron

Skrubba citron och lime ordentligt med en rotborste under rinnande ljummet vatten. Ta av det yttersta på skalet med ett bra zestjärn. Om du inte har ett zestjärn (stackars dig) kan du använda den finaste sidan på ett rivjärn. Jag menar inte den snyggaste. Blanda vatten och socker i en kastrull. Värm tills sockret smälter. Låt zesten laka ur i lagen tills den kallnat. Lagen alltså. Sila av. Den här sockerlagen är så god att man kan dricka den. Man kan visserligen dricka all sockerlag men den här VILL man dricka. Gör inte det. Använd den till drinkar istället. Då dricker man ju, i och för sig, den ändå men du förstår vad jag menar.

Socker och citrus. Fina grejer.

Här ligger zesten och trivs i sockerlagen.

Sila av zesten.

Sedan då? Sedan då?
2 citroner
2 lime
5 rejäla kvistar grönmynta

Det är inte världens enklaste sak att hitta bra grönmynta. Den som finns på vanliga matvarubutiker smakar inte så mycket. Antingen får du göra som jag, dvs odla din egen, eller så kan du leta på asiatiska matbutiker. De brukar sälja sjukt bra grönmynta i knippen.

Här är min egen myntaodling. Snart ska den där myntan förädlas.

Hur som helst, dra av bladen men kasta inte bort stjälkarna. Grovhacka bladen och dela stjälkarna i mindre bitar. Banka på dem så att de spricker.

Bladen för sig och stjälkarna för sig. Ordning och reda.

Hackad mynta och en jättedyr kniv. Det kostar att ligga på topp.

Ack, dessa bankade stjälkar. Vad de månde lida. Snart ska de dränkas också.

Pressa citrusen. Det blir cirka 2,5 dl. Blanda 3,5 dl ljus rom, 3 dl av världens godaste sockerlag och citrussaften i en rengjord flaska som rymmer minst 1 liter (en PET-läskflaska funkar väldigt bra). Peta ner myntastjälkarna och de hackade bladen. Skruva på korken och förvara i kylen i ett dygn. Skaka flaskan då och då. Sedan är det bara att sila över "syrupen" i en annan flaska och åka.

Av den här myntagröten ska det bli goda grejer.

Silad och färdig syrup. Jag undrar om ni kan gissa vilken rom jag brukar använda?

Själva mojiton
Krossad is
Mojitosyrup
Club Soda
Myntakvist
1 liten bit lime
2 lagom långa sugrör

Fyll ett glas med krossad is. Slå på syrup upp till 2 centimeter från kanten. Slå på club soda och rör om försiktigt. Peta ner en myntakvist, en bit lime och två lagom långa sugrör. Ta på en stråhatt och njut av sommaren genom att dricka upp mojiton. Drick en mojito till. Gör det vetja.

Det här är en fiffig iskross. En sådan måste man ha annars dör man.

Riktigt nykrossad is i den fiffiga behållaren på den fiffiga krossen.

Dekoration till drinken. Till vänster lurar en flaska bubbelvatten.

Lyssna på Mojo Hand med Lightnin' Hopkins, Mojo Boogie med Johnny Winter och Got My Mojo Workin' med Muddy Waters. Gör det. Hela dagen.

En sorts asiatisk anksallad med nudlar och grejer.

Som jag skrev häromdagen så äter jag alldeles för lite anka. Anka borde jag äta minst varannan vecka. Nu blev det en gång i veckan i två veckor så det får ses som en bra början på en ny regel. Den här gången blev det en sorts asiatisk anksallad med nudlar och grejer. Du som inte gillar koriander och chili får äta något annat. Pannkaka till exempel. Som straff får du ingen sylt till pannkakan.

Det här är en ganska trist bild på en chili. Det är en så kallad "dutch chili" eller "spanskpeppar". Bilden är tråkig ändå. 

En variant på Prik Nam Pla
1 dl fisksås
1 dl vatten
1 msk mirin (japansk risvinäger)
1 msk socker
1 färsk chili (hettan varierar ju rätt kraftigt mellan olika chilisorter så du får ta så mycket du vill)
1 klyfta vitlök
Några strån gräslök

Den här såsen är mycket enkel att göra och blir så god att man kan äta den med sked. Den kan användas som dressing (som i detta fall) eller som dippsås till allt möjligt. Nej, inte till pannkaka.
Blanda de tre vätskorna och rör ner sockret. Rör tills sockret löst sig helt. Skiva eller hacka chilin, du behöver inte ta bort kärnorna. Skala och skiva vitlöken MYCKET tunt. Skär gräslöken i småbitar. Rör ner allt i dressingen och låt den stå och dra i minst en timme.

Ungefär såhär ser dressingen ut. Nej, fel av mig. Exakt såhär ser dressingen ut. Vad tänker jag på egentligen?

Själva anksalladen med nudlar och grejer
1 stekt ankbröst
3-4 nävar blandade små sallatsblad
2-3 stjälkar salladslök
2 tomater
1 näve glasnudlar
1 kruka färsk koriander
1 kruka färsk grönmynta

Små sallatsblad som är blandade. Med varandra alltså.

Ankan ska inte vara varm. Den kan alltså stekas i god tid i förväg. Trimma ankan från senor och hinnor på undersidan. Skär rutor i ankskinnet och salta och peppra. Lägg ankan med skinnet nedåt i kall panna. Inget matfett behövs. Värm pannan och bryn ankbröstet ordentligt på skinnsidan. Vänd det sedan och bryn hastigt på andra sidan. Slå in det i aluminiumfolie och låt vila i 10-15 minuter. Innertemperaturen ska vara cirka 60 grader. Låt ankan kallna. Skär den i tunna skivor rakt över.
Koka upp vatten och lägg i glasnudlarna. Ta av värmen och lägg på lock. Låt stå i 3-4 minuter och spola sedan nudlarna i kallt vatten. Låt rinna av i durkslag.
Kryssa tomaterna och doppa dem i kokande vatten. Spola i kallt vatten och ta av skalet. Dela dem och ta ur kärnorna med en sked. Strimla köttet.

Tomater med kryss i. Den högra vänder sig bort i skam medan den vänstra är helt skamlös.

Skär löken i tunna skivor. Hacka koriander och mynta grovt.
Dags att montera ihop det hela. Lägg ut sallatsbladen på ett fat. Sprid ut tomatstrimlor och lök ovanpå. Fördela ut koriander, mynta och nudlar över salladen och lägg den skivade ankan högst upp. Skeda över lite av dressingen och servera resten bredvid.

Onödigt god anksallad. Snygg är den också. Snygg och blank.

Det här är en rejält smakrik rätt med hetta från chili och aromatiska smaker av koriander och mynta. Det blir rosé till alltså, gärna med lite fruktsötma. Jag valde ett budgetvin som funkar finfint.

Puycheric Syrah Rosé 2013 (nr 2209) 67 kr för 750 ml och 179 kr för 3000 ml

Doften är stor och bärig med toner av jordgubbar, röda vinbär och smågodis. Smaken är "off-dry" med bra syra och frukt, Inslag av röda bär och citrus. Mycket vin för pengarna får man om man köper Puycheric. Gott att bara ta ett glas eller till smakrika rätter av fågel, gris eller stekt fisk.

Lyssna på Noodlebrain med The Queers, Hot Pepper med Roy Carrier eller Put Your Head On My Shoulder med Paul Anka. Herregud, vad rolig jag är. Jag skrattar nästan på mig. Ja, på mig alltså.

Gött mos!

-"Potatis är festlig mat!" som Björn Skifs utbrast i en gammal reklamfilm för potatisätande på 70-talet. Detta är verkligen sant. Potatis ÄR gott och dessutom kanske vår mest användbara grönsak (egentligen är det ju en rotfrukt men jag skriver som jag vill). Även om antalet potatissorter ökat någon enormt i matvarubutikerna sedan herr Skifs gjorde reklam för knölarna, har informationen om dem tyvärr blivit allt sämre. När jag började laga mat, vid tiden för slaget vid Hastings, så var potatisen märkt med namn på sorten. Oavsett om potatisen var förpackad i påsar eller om den var i lösvikt så var den märkt med namn som Bintje, King Edward och Magnum Bonum. Den sistnämnda, som var en av de vanligaste sorterna förr, har nästan försvunnit från marknaden eftersom man upptäckte att den hade höga halter av solanin. Solanin är ett gift som finns naturligt i alla potatisväxter som ett skydd mot, bland annat, svampangrepp men som är rejält giftigt i höga koncentrationer. Inte så bra alltså. Detsamma gäller också överdrivet lyssnande på musik av den gamla popgrupp som lånat sitt namn av nyss nämnda potatis. Den är giftig och inte så bra.

Skalad potatis. King Edward i detta fall.

Åter till ämnet. Potatis alltså. Idag får man vara glad om det står "fast" eller "mjölig" som information på potatisen. Det finns också påsar med information av typen "Kok", "Stek" och "Gratäng" men själva sorten lyser med sin frånvaro. Förutom sparrispotatis och mandeldito finns knappt någon enda påse som märkts med sorten. När det gäller lösviktspotatis är det ännu värre. Den är aldrig, eller nästan aldrig, märkt med sort. Har man tur får man redan på om den är av fast eller mjölig sort. Vill man verkligen veta så får man handla på någon saluhall. Vanliga fasta sorter är Asterix, Bintje, Hertha, Maria, Sava och Ukama. Dessa lämpar sig väl för kokning, råstekning, till gratänger, klyftpotatis, pommes frites och så vidare. Vanliga mjöliga sorter är King Edward, Mandelpotatis, Matilda och Porvita. De här är potatisar som funkar bäst som mos och som pressad potatis. Om de bara ska kokas så är det bäst att göra det lite försiktigt och att behålla skalet på, annars får man mos i alla fall. De flesta mjöliga sorter passar också bra som bakpotatis om de är lite större.

Nu börjar färskpotatisen ta över hela utbudet. Jag tillhör dem som gillar den i två-tre veckor och sedan börjar drömma om mos, pommes frites och gratänger. Eller bara råstekt potatis. Inget av det där går att göra med någon som helst framgång av nypotatis. Det blir som en grå, lite sörjig, smet av det hela. Inte så fräscht. För bara några år sedan fanns det ingen annan potatis än färsk att köpa på hela sommaren. I alla fall inte i Stockholm och i alla fall inte i vanliga butiker. Numera finns det oftast åtminstone en blå påse med "Mos" skrivet på den. Även om det inte framgår vilken sort den innehåller brukar den funka bra. Här kommer ett recept på Gött Mos som passar perfekt till grillat.

Gött Mos som passar perfekt till grillat
600 gram mjölig potatis
150 gram chevre (vikt inklusive skalet)
4 msk finhackad gräslök
2 tsk finhackad dragon, färsk eller inlagd (inte torkad)
2 msk dijonsenap
1,5 - 2 dl standardmjölk
1 rejäl klick smör
Salt & vitpeppar

Chevren sträcker ut armen och försöker att ta kameran ifrån mig.

Låt osten ligga i rumstemperatur i minst en timme så blir den lättare att handskas med. Skala potatisen noga och koka den mjuk i saltat vatten. Slå av vattnet och låt en rejäl klick smör smälta ner bland potatisen. Skala bort det yttersta vita lagret på getosten. Mosa ner osten i potatisen med en potatisstamp. Värm mjölken och rör ner den i moset i omgångar. Hur mycket som går åt beror lite på hur mycket vätska potatisen binder. Det varierar lite. Vispa runt moset med ballongvisp. Klicka i senap och rör ner gräslök och dragon. Smaka av med salt och peppar.

Senapen och dragonen har gaddat ihop sig mot gräslöken. Gräslöken funderar på hur den ska hämnas.

Det här blir ett onödigt gott mos som lämpar sig exceptionellt till grillad eller stekt kyckling, fläskkött och alla sorters kryddiga korvar. Vi åt det till korv, nämligen "Dagens Skörd" från Taylor & Jones. Det är en korv som innehåller hela faunan. Nästan i alla fall. Korven stektes i ugn i 20 minuter på 200 grader. Det är så man gör om man inte har plats med en grill på balkongen. Jag till exempel, jag har inte plats för en grill på balkongen. Stackars mig.

Gött Mos till en lite skrynklig korv. Korv kan vara skrynklig men god ändå.

Lämpliga tillbehör är god senap och chilisås. Eller ketchup om man är lagd åt det hållet. Att dricka till? Ja, det beror ju kanske mest på vilken typ av protein man väljer till moset. I detta fall, med den kryddiga korven, föll valet på en kyld beaujolais.

Fleurie Poncié Domaine du Vissoux 2012 (nr 5150) 149 kr

Doften är stor och kryddig med toner av hallon och blåbär. Smaken är ganska lätt och mjukt med hög syra och lång eftersmak med inslag av röda bär, örter och smörkola.

Lyssna INTE på Magnum Bonum. Luta hellre örat åt Charlie Big Potato med Skunk Anansie, Mashed Potato Time med Dee Dee Sharp och Meat and Potato Man med Alan Jackson. Finfin pantoffelmusik alltihop.

Kvack i Sjöstaden. En historia om att ta kål på en anka.

Näst grisen är ankan det godaste djuret. Tycker jag alltså och jag har nästan alltid rätt. En av de allra godaste grönsakerna är kål. Därför tänkte jag att det kunde vara en god idé att kombinera dem båda. Anka och kål alltså. Sagt och gjort, det får bli anka med kål men först en caprese.

Bland alla cocktailtomater och andra trista och sura tomater, som bara består av syra och skal, är bifftomaten sorgligt bortglömd. Vart tog den vägen? För tio-femton år sedan fanns den i varenda grönsaksdisk men nu får man leta sig blå för att hitta den. Tur då att ICA Liljeholmen finns. Om ni inte varit där, och bor i Stockholmstrakten, så åk dit. De har allting där. Bland annat säljer de bifftomater. Visserligen under namnet "grilltomat" men en bifftomat är alltid en bifftomat. Den är stor, den har tunt skal, den består till 90% av fruktkött och den är söt och god. Bra där ICA! På samma butik har de föredömliga sortiment av tammefan allting och därför handlade vi hela middagen där. Bland annat en av de bästa mozzarellor (mozzarelli?) jag ätit på år och dag. Billig var den inte men den var god. Hursomhelst, let's get cookin'.

Caprese
1 bifftomat
1 bit mozzarella, lika stor som tomaten
En näve basilikablad
Olivolja, en riktigt god en
Balsamico, en riktigt dyr en
Salt & svartpeppar

Den här balsamicon, den är dyr den. Hu så dyr den är.

Här tittar tomat och ost fram under lugg.

Skiva tomaten och osten och varva på ett fat. Ringla över olivolja och droppa på lite balsamico. Salta och peppra och riv över lite basilika. Ja, mer än så var det inte.

Det här, mina vänner, är bisarrt gott.

Skulle vi inte ta kål på en anka också? Joooo, luuuugn. Det kommer. Först ska jag bara berätta vad som dracks till capresen och medan jag brottades med ankan.

Claude Val Blanc 2013 (nr 5552) 65 kr

Doften är fräscht fruktig och lite aromatisk med toner av päron och krusbär. Smaken är torr, frisk och aromatisk med inslag av citrus och persika. Det här är ett riktigt fynd till det nästan löjligt låga priset 65 kronor. Vinet passar perfekt som aperitif och till sallader, fisk- och skaldjursrätter och till kyckling. Det görs på en salig blandning av sydfranska vitvinsdruvor och är inte fatlagrat. Det finns även en röd variant och en rosé. Alla kostar 65 kronor och bjuder på väldigt mycket vin för pengarna.

Nu ska vi alltså ägna oss åt lite ankaktiviteter. Anka äter jag alldeles för sällan med tanke på hur mycket jag gillar det. Det får bli lite ändring på det i framtiden. Många tror att det är svårt att laga anka men inget kunde vara felaktigare. Gör bara som jag säger. GÖR BARA SOM JAG SÄGER! Så. Nu mår jag lite bättre. Till ankan. Kålen också förstås.

Kåle Anka (Ja? Något ska ju rätten heta.) för 2 personer.

1 ankbröst (de är rätt stora)

250 gram savoykål, svartkål eller spetskål (jag tog savoykål eftersom jag gillar savoykål)

3 schalottenlökar

10-15 haricots verts

4 skivor pancetta eller bacon (helst pancetta)

75 gram smör

1 dl vitt torrt vin (inte fatlagrat)

Salt & vitpeppar

Sherryvinäger

Trimma ankan från senor och hinnor på undersidan. Skär rutor i ankskinnet och salta och peppra. Lägg ankan med skinnet nedåt i kall panna. Inget matfett behövs. Värm pannan och bryn ankbröstet ordentligt på skinnsidan. Vänd det sedan och bryn hastigt på andra sidan. Slå in det i aluminiumfolie och låt vila i 10-15 minuter. Innertemperaturen ska vara cirka 60 grader. Det kan ju vara kul att veta. Om man är road av sådant menar jag.

Rutig anka är godare än blommig falukorv.

Här steks ankan på skinnsidan.

Färdigstekt anka. Den är inte så uppkäftig nu minsann.

Strimla kål, finhacka lök och pancetta. Skär ändarna av bönorna och dela på hälften. Koka upp vatten med lite salt och förväll bönorna i 1 minut. Ta upp och lägg i isvatten. Koka upp vattnet igen och lägg i den strimlade kålen. Låt koka i 2 minuter. Ta upp och lägg även den i isvatten men inte tillsammans med bönorna.
Värm hälften av smöret i en kastrull och lägg i löken och låt den bli lite genomskinlig. Lägg i kålen och koka vidare på svag värme i tio minuter. Nu hade det blivit bra besvärligt om du lagt kålen och bönorna i samma isvatten. Bönorna ska nämligen inte i än.

-"Snygg lök!" -"Tack ska du ha."

Strimlad kål som snart ska kokas i smör.

Stek pancettan i en panna utan matfett. Låt den bli ordentligt brynt. Ta upp och låt rinna av på hushållspapper.

Pancetta är både snyggt och gott. Grisen är det godaste djuret.

När kålen smörkokats i 10 minuter, slå i vinet och resten av smöret. Låt det koka ihop i 5-6 minuter och smaka av med sherryvinäger, salt och peppar. Möjligen kan det behövas en klick smör till. Smör är gott ju. Bra för magen också. Om man vill ha en stor. Lägg i bönorna och låt dem bli varma.

Här kokas det kål så att det luktar ända ut i trapphuset. Grannarna knackar på och har gaffel i handen.

Skär ankbröstet i tunna skivor. Lägg lite kål- och bönblandning på tallrik och arrangera ankan ovanpå. Ringla lite av kålsmöret (som bildats i kastrullen) över och avsluta med att strö på pancettan.

Ungefär så här blev det. Eller exakt så här blev det faktiskt.

Till anka dricker man rött vin på druvan pinot noir. Det är nästan olagligt att välja annat vin. Vi valde en pinot från Australien.

De Bortoli Reserve Release Pinot Noir 2007 (finns inte i Sverige) cirka 350 kr

Doften är stor och mogen med tydliga toner av fat, kaffe, lakrits och jordgubbar. Smaken är medelfyllig och mjuk med inslag av fat, mineral, mogna röda bär och lång, kryddig avslutning. Vinet var kanon till ankan men helt moget. Det fanns fortfarande frukt kvar men det hade nog varit lite vassare för ett halvår sedan. Fortfarande mycket bra dock men det ska absolut inte sparas. Det gjorde vi ju inte heller.

Rött till ankan och vitt till caprese och kocken.

Lyssna på Luna Caprese med Bruno Venturini, Duck and Run med 3 Doors Down och Spendin' Cabbage med Blackfoot. Sådär ja. Fyndiga musikval allihop.

En sorts ramen. Snabbmat i Casa Olmås?!?!?! Jorå serru.

Jag erkänner villigt att jag inte är något fan av ramen-nudlar som säljs i små plastpaket för några kronor styck. Dessa är förfärliga versioner av vad som faktiskt är vansinnigt goda nudelrätter, en sorts soppor, som kan innehålla lite vad som helst. Ja förutom nudlar då. Nudelgrytor och dito soppor serveras i hela Asien i olika varianter. Det är i Japan som rätten kallas just "ramen" även om det egentligen är namnet på själva nudlarna.

Det får vara hur det vill med allt det där, det är hur som helst gott. Jag gör en version av rätten med köttbullar av kycklingfärs och med chili och salladslök.

Olmås-ramen eller vad man ska kalla det.
400 gram kycklingfärs
2 st röda spanskpeppar (den vanliga avlånga röda chilin som finns i varenda matvarubutik)
4 vitlöksklyftor
6-7 stjälkar salladslök
5 cm färsk ingefära
2 msk tamarindpasta
2 msk fisksås
1 msk ljus soja
3 tsk grön currypasta
1/2 liter kycklingbuljong
1/2 liter grönsaksbuljong
Saften av 1/2 lime
Svartpeppar
Ljus soja och fisksås att smaka av buljongen med
4 portioner nudlar (Blue Dragon eller liknande)

Börja med köttbullarna. Skala ingefäran (går enkelt med skedbladet på en tesked) och riv den fint. Blanda färsen med 2/3 av ingefäran och rör ner tamarindpasta, fisksås och soja. Rulla små bullar och stek dem i omgångar i lite olja eller smör.

Här blir kycklingbullarna bruna och fina. Man ska vara brun och fin på sommaren.

Bullarna behöver inte stekas igenom, de ska bara få lite fin yta. De ska ju sjuda i buljongen sedan. Ta upp dem och lägg dem i en bunke. Skala och skiva vitlök mycket tunt. Ta bort det yttersta lagret på salladslöken och skär av ändarna. Skiva dem i mindre bitar. Dela chilin och skrapa ur kärnorna. Skiva sedan tunt.

Vitlöken hånar salladsditon för att den inte är skivad ännu. Lökmobbning således.

Blanda buljongerna, lägg i vitlöken, currypastan och resten av ingefäran och koka upp. Häll ner köttbullarna i buljongblandningen, se till att få med även den vätska som runnit ner i botten på bunken. Lägg i nudlarna och låt puttra tills nudlarna är färdiga. Lägg ner salladslöken. Den ska bli varm men inte kokas mjuk. Smaka av soppan med svartpeppar, soja och fisksås. Avsluta med att röra ner limesaften. Sedan är det bara att hugga in. Servera i djup tallrik med gaffel och sked.

Olmås-ramen med mer kött än grönsaker. Jag tycker bättre om kött än grönsaker, syns det?

Hustrun, det lilla livet, blir så glad när jag lagar det här. Den här rätten går att variera hur mycket som helst. Man kan göra den på fisk, fläsk eller, som här, på kyckling. Man kan ha i pak choi, gröna bönor eller lite vad man har. Det blir gott nästan hur man än gör.

Om man vill dricka vin (jag vill dricka vin) till den här typen av mat så sitter en halvtorr riesling som en sportmössa. Kom ihåg att den behöver ha riktigt bra syra dock.

Dr L Riesling 2013 (nr 7218) 81 kr

Doften är stor och lite aromatisk med fin frukt och toner av päron och mineral. Smaken är halvtorr med markerad syra och lång eftersmak med inslag av citrus och burkpäron. Det här är ett bra allround-vin som funkar perfekt till rätter med chili, ingefära och citrus. Det är också toppen som aperitif. Kom ihåg bara att det ska serveras riktigt kallt.

Lyssna på Turning Japanese med The Vapors, The Art of Parties med Japan och Hot Tonight med Tokyo Police Club.

Varför vaktelägg? Ja, varför inte? Till krånglig tonfisksallad till exempel.

När det är 25 grader varmt är man inte så så sugen på slottsstek med gräddsås. I alla fall är inte jag det. Då kan det bli en sallad istället, kanske på tonfisk. Går den att krångla till undrar du säkert nu? Javisst går det. Man måste bara anstränga sig lite. Förslagsvis kan man göra salladen på färsk tonfisk och pocherade vaktelägg. Då blir den mycket krångligare. Bra va?

Vaktelägg är snygga de. Små är de också. Väldigt små.

Om man har en god vän som kan fixa fram vaktelägg för 3 kronor styck (tack Kristin!) är det väldigt bra. Om man inte har det så får man skaffa sig en sådan eller helt enkelt köpa dyrare vaktelägg. Vaktelägg är inte bara goda, de är snygga också. De är dock lite krångligare (hurra!) att tillreda än vanliga hönsditon. Detta för att de är så små och har en ganska tjock hinna mellan skal och vita. Detta gör att de är svåra att skala när de väl är kokta. Det bästa sättet att koka vaktelägg på är att pochera dem. Det är inte så särskilt knepigt men lite pilligt. Vi tar receptet i omgångar idag så att det blir lite krångligare att följa.

Pocherade vaktelägg till tonfisksallad, exempelvis alltså.
Ett gäng vaktelägg
1 dl vatten
1 dl ättikssprit (12%)
Mer vatten
Lite salt

Börja med att blanda 1 dl vatten och 1 dl ättikssprit. Skär av toppen på ett ägg med en VASS, gärna tandad kniv. Jag använde den tandade kniven på min Leatherman men det är ju jag det. Jag är ju så manlig. Pilla bort det lilla skallocket och häll försiktigt ner ägget i ättiksspriten och vattnet som du nyss blandade.

Här har jag skurit hål i ägget på ett jättemanligt sätt med min jättemanliga kniv. Min jättemanliga hand får du på köpet.

Sedan är det bara att fortsätta med ägg efter ägg. De ska vila en stund, minst fem minuter, i vatten/ättika innan det är dags för pocheringen. Blandningen gör att vitans yta sluter sig lite. Det blir då lättare att sjuda äggen utan att allt går sönder och blir en enda röra. Äggröra, till exempel.

Här ligger ett dussin nakna ägg och fläker ut sig helt skamlöst. De har ju ingen moral alls de där vakteläggen.

Koka upp vatten med lite salt i och sänk värmen lite. Slå försiktigt hela innehållet i skålen ner i det sjudande vattnet. Allt ska med, både äggen och vatten- och ättiksblandningen. FÖRSIKTIGT sade jag. Så. Så där ja. Då ska det hela sjuda i en minut. Fiska upp äggen med en hålslev och lägg över dem i en bunke med kallt vatten. Där kan de gott ligga och skämmas (se bildtext ovan) till de ska användas.

Dags att ägna sig lite åt dressingen. Den kan också göras i förväg och mår bra av att stå och gotta sig en stund.

Dressing som är god på tonfisksallad (exempelvis) men är gott på lite allt möjligt i salladsväg

1 dl majonäs

1 dl creme fraiche

4 tsk dijonsenap

3 msk finhackad gräslök

3 tsk finhackad dragon (färsk eller inlagd, INTE torkad)

Salt & vitpeppar

Blanda allt och smaka av med salt och peppar. Ställ kallt i minst en halvtimme. Dags för fisken.

Tonfisk till dito sallad

2 skivor färsk tonfisk, cirka 2 cm tjocka

Salt & svartpeppar

Två ganska snygga (men nakna) skivor färsk tonfisk.

Salta och peppra fisken. Stek den gyllene på bägge sidor. Normalt vill man ju ha en rå kärna på färsk tonfisk. I just detta fall gör det inget om fisken blir lite mer åt det genomstekta hållet. Det blir gott ändå. Jag menar inte att man behöver anstränga sig för att steka igenom den, jag säger bara att det inte är hela världen om den inte är rå inuti. Låt fisken svalna innan den ska användas.

Färdigstekt och lite mer påklädd tonfisk. En anständigare fisk helt enkelt.

Dags då ÄNTLIGEN att göra salladen och äta upp den.

Själva salladen

8 nypotatisar

1 näve haricots verts

3 stjälkar salladslök

1/4 huvud isbergssallat

2 nävar babyspenat

4 sardeller

Äggen som du pocherat

Fisken som du stekt

Dressingen som du gjort

Skrubba potatisen och koka den mjuk i saltat vatten. Låt den svalna. Skär av de trådiga ändarna på bönorna och koka dem i två-tre minuter i saltat vatten. Spola med kallt vatten.

Haricots verts med de trista ändarna kvar.

Skär löken i tunna skivor och isbergssallaten grovt. Skölj spenaten om det behövs och torka torr. Arrangera sallat, spenat och lök på ett stort fat.

Lite snygga grönsaker bara för att du ska bli sugen.

Skär den kalla potatisen i skivor eller kvartar och fördela ut över grönsakerna. Bryt tonfisken i mindre bitar och lägg på. Finhacka sardellerna och "strö" ut över alltihop. Halvera äggen och lägg dem uppe på salladen. Klicka ut lite av dressingen över salladen och servera resten bredvid. Om du har lite gräslök kvar så kan du skära den i mindre bitar och strö över.

Extra krånglig tonfisksallad som inte enbart består av burkfisk, sallatsblandning och dressing på flaska.

Servera salladen med något gott bröd, en surdegsbaguette till exempel. Eller vilket bröd som helst som du gillar. Nja, kanske inte kavring eller Skogaholms-limpa.

Inte kavring. Ej heller Skogaholms-limpa.

Vinet till salladen blir en ny favorit i repris. På Brangelinas vingård nere i Provence produceras en rosé som på kort tid blivit ett standardnummer i Casa Olmås. Det är gott på egen hand och passar till allt möjligt i matväg, inte minst till krånglig tonfisksallad visar det sig.

Miraval Rosé 2013, Jolie-Pitt & Perrin (nr 90452) 149 kr

Doften är stor och komplex med toner av persika och blodgrape. Smaken är helt torr med frisk syra, härlig frukt och lång, elegant eftersmak med inslag av smörkola, hallon och rabarber och en fint bitter avslutning. Trots sitt höga pris är detta ett riktigt fynd. Det här är ett riktigt bra vin, inte bara ett bra rosévin, om ni förstår hur jag menar. Det passar dels som aperitif men är också tillräckligt smakrikt för att klara chiliheta rätter på kyckling, kött och fisk. Ett riktigt allround-vin helt enkelt, mycket bra dessutom. 

Lyssna på Hesitation Blues med Hot Tuna, New Tuna med Wasa Express, Polk Salad Annie med Tony Joe White eller Soul Dressing med Booker T & The MGs. Bra musik med extremt passande titlar alltihop.

En lite disclaimer. Bara så att ni vet vad som gäller.

Nu har jag bloggat om mat och dryck i Casa Olmås sedan den 10 april i år. Jag gör det bara för att jag tycker att det är roligt. Att jag haft väldigt många besökare under den korta tid jag hållit på gör det ännu roligare! Jag tackar för alla besök, alla likes och delningar på facebook, glada tillrop och annan uppmuntran. Det känns kul att ha engagerade vänner!

Hursomhelst, till saken. Jag betalar själv all mat och alla drycker som jag skriver om. Jag är inte sponsrad av något företag utan väljer helt på egen hand vad jag ska skriva om och hur jag ska skriva. Om jag skulle bli sponsrad och ombedd att recensera någon produkt så kommer jag att nämna det i texten. Jag tar mig dessutom friheten att bara skriva om sådant jag gillar. Om mina dryckesrecensioner ibland kan verka väl entusiastiska så beror det på att de är det. De kommer helt från hjärtat. Jag kommer inte att skriva om viner, eller annan dryck, som jag inte tycker om. Det vimlar av skribenter som tycker att det är kul att skriva dåliga omdömen om saker bara för att göra sig roliga på andras bekostnad. Så jobbar inte jag. Jag är rolig ändå. Vad gäller maten så skriver jag också entusiastiskt om den men det beror på att jag är så sjukt bra på att laga mat. Tycker jag alltså. Hustrun håller med men det är ju, å andra sidan, hennes jobb. Så illa har hon det.

Ja, då vet ni. Det enda som kan få mig att tumma på regeln att skriva, i huvudsak, positiva omdömen är om jag skulle stöta på en produkt, en dryck eller vad det kan vara, som verkar direkt farlig eller lätt förgiftad. Den dagen, den sorgen. Vi får se hur det blir. Huvudsaken är att det är trevligt i Olmås Njutbar. Här ska alla kunna trivas. Det betyder också att jag tar mig rätten att ta bort eventuella kommentarer som är otrevliga eller på annat sätt tråkiga. Vi ska ha kul i Olmås Njutbar!