Bland alla cocktailtomater och andra trista och sura tomater, som bara består av syra och skal, är bifftomaten sorgligt bortglömd. Vart tog den vägen? För tio-femton år sedan fanns den i varenda grönsaksdisk men nu får man leta sig blå för att hitta den. Tur då att ICA Liljeholmen finns. Om ni inte varit där, och bor i Stockholmstrakten, så åk dit. De har allting där. Bland annat säljer de bifftomater. Visserligen under namnet "grilltomat" men en bifftomat är alltid en bifftomat. Den är stor, den har tunt skal, den består till 90% av fruktkött och den är söt och god. Bra där ICA! På samma butik har de föredömliga sortiment av tammefan allting och därför handlade vi hela middagen där. Bland annat en av de bästa mozzarellor (mozzarelli?) jag ätit på år och dag. Billig var den inte men den var god. Hursomhelst, let's get cookin'.
Caprese
1 bifftomat
1 bit mozzarella, lika stor som tomaten
En näve basilikablad
Olivolja, en riktigt god en
Balsamico, en riktigt dyr en
Salt & svartpeppar
Den här balsamicon, den är dyr den. Hu så dyr den är. |
Här tittar tomat och ost fram under lugg. |
Det här, mina vänner, är bisarrt gott. |
Claude Val Blanc 2013 (nr 5552) 65 kr
Doften är fräscht fruktig och lite aromatisk med toner av päron och krusbär. Smaken är torr, frisk och aromatisk med inslag av citrus och persika. Det här är ett riktigt fynd till det nästan löjligt låga priset 65 kronor. Vinet passar perfekt som aperitif och till sallader, fisk- och skaldjursrätter och till kyckling. Det görs på en salig blandning av sydfranska vitvinsdruvor och är inte fatlagrat. Det finns även en röd variant och en rosé. Alla kostar 65 kronor och bjuder på väldigt mycket vin för pengarna.
Nu ska vi alltså ägna oss åt lite ankaktiviteter. Anka äter jag alldeles för sällan med tanke på hur mycket jag gillar det. Det får bli lite ändring på det i framtiden. Många tror att det är svårt att laga anka men inget kunde vara felaktigare. Gör bara som jag säger. GÖR BARA SOM JAG SÄGER! Så. Nu mår jag lite bättre. Till ankan. Kålen också förstås.
Kåle Anka (Ja? Något ska ju rätten heta.) för 2 personer.
1 ankbröst (de är rätt stora)
250 gram savoykål, svartkål eller spetskål (jag tog savoykål eftersom jag gillar savoykål)
3 schalottenlökar
10-15 haricots verts
4 skivor pancetta eller bacon (helst pancetta)
75 gram smör
1 dl vitt torrt vin (inte fatlagrat)
Salt & vitpeppar
Sherryvinäger
Trimma ankan från senor och hinnor på undersidan. Skär rutor i ankskinnet och salta och peppra. Lägg ankan med skinnet nedåt i kall panna. Inget matfett behövs. Värm pannan och bryn ankbröstet ordentligt på skinnsidan. Vänd det sedan och bryn hastigt på andra sidan. Slå in det i aluminiumfolie och låt vila i 10-15 minuter. Innertemperaturen ska vara cirka 60 grader. Det kan ju vara kul att veta. Om man är road av sådant menar jag.
Rutig anka är godare än blommig falukorv. |
Här steks ankan på skinnsidan. |
Färdigstekt anka. Den är inte så uppkäftig nu minsann. |
Strimla kål, finhacka lök och pancetta. Skär ändarna av bönorna och dela på hälften. Koka upp vatten med lite salt och förväll bönorna i 1 minut. Ta upp och lägg i isvatten. Koka upp vattnet igen och lägg i den strimlade kålen. Låt koka i 2 minuter. Ta upp och lägg även den i isvatten men inte tillsammans med bönorna.
Värm hälften av smöret i en kastrull och lägg i löken och låt den bli lite genomskinlig. Lägg i kålen och koka vidare på svag värme i tio minuter. Nu hade det blivit bra besvärligt om du lagt kålen och bönorna i samma isvatten. Bönorna ska nämligen inte i än.
Stek pancettan i en panna utan matfett. Låt den bli ordentligt brynt. Ta upp och låt rinna av på hushållspapper.
När kålen smörkokats i 10 minuter, slå i vinet och resten av smöret. Låt det koka ihop i 5-6 minuter och smaka av med sherryvinäger, salt och peppar. Möjligen kan det behövas en klick smör till. Smör är gott ju. Bra för magen också. Om man vill ha en stor. Lägg i bönorna och låt dem bli varma.
Skär ankbröstet i tunna skivor. Lägg lite kål- och bönblandning på tallrik och arrangera ankan ovanpå. Ringla lite av kålsmöret (som bildats i kastrullen) över och avsluta med att strö på pancettan.
Värm hälften av smöret i en kastrull och lägg i löken och låt den bli lite genomskinlig. Lägg i kålen och koka vidare på svag värme i tio minuter. Nu hade det blivit bra besvärligt om du lagt kålen och bönorna i samma isvatten. Bönorna ska nämligen inte i än.
-"Snygg lök!" -"Tack ska du ha." |
Strimlad kål som snart ska kokas i smör. |
Pancetta är både snyggt och gott. Grisen är det godaste djuret. |
Här kokas det kål så att det luktar ända ut i trapphuset. Grannarna knackar på och har gaffel i handen. |
Ungefär så här blev det. Eller exakt så här blev det faktiskt. |
Till anka dricker man rött vin på druvan pinot noir. Det är nästan olagligt att välja annat vin. Vi valde en pinot från Australien.
De Bortoli Reserve Release Pinot Noir 2007 (finns inte i Sverige) cirka 350 kr
Doften är stor och mogen med tydliga toner av fat, kaffe, lakrits och jordgubbar. Smaken är medelfyllig och mjuk med inslag av fat, mineral, mogna röda bär och lång, kryddig avslutning. Vinet var kanon till ankan men helt moget. Det fanns fortfarande frukt kvar men det hade nog varit lite vassare för ett halvår sedan. Fortfarande mycket bra dock men det ska absolut inte sparas. Det gjorde vi ju inte heller.
Rött till ankan och vitt till caprese och kocken. |
Lyssna på Luna Caprese med Bruno Venturini, Duck and Run med 3 Doors Down och Spendin' Cabbage med Blackfoot. Sådär ja. Fyndiga musikval allihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar