Färsbiffar med grönpepparsås - lite snabb mat. Lite i alla fall.

Dags för ett snabbrecept! För en gångs skull tänkte jag dela med mig av ett recept som inte inleds med "dag 1". Det tar bara någon timme att laga. Grönpeppar är alltid gott och en sorgligt bortglömd krydda. För sådär tjugo (nåja, trettio om jag tänker efter) år sedan användes grönpeppar till nästan allting utom pannkaka. Tyvärr har grönpepparn gått samma öde till mötes som rosépepparn. Rosépeppar, som för övrigt inte ens är släkt på långt håll med grönpeppar, förtjänar sitt oblida öde och kan fortsätta att dra dit... Ja, ni förstår vad jag menar.

Grön-, vit- och svartpeppar är frukt från samma växt (Piper Nigrum heter den om du är intresserad. Om du inte är det så heter den Piper Nigrum lik förbannat). Den gröna varianten är färsk, omogen pepparfrukt. Svartpeppar är halvmogen frukt som kokats och sedan torkats och vitpeppar är helt mogen och består enbart av fruktens kärna. Köttet, som är det yttre, mjuka lagret på grönpeppar, har avlägsnats. Vad gäller grönpeppar så är den torkade varianten en styggelse som enbart smakar lite som damm och omedelbart borde förbjudas. Köp istället den som lagts i lag. Den är mumsig den.

Nåväl, kavla upp ärmarna så sätter vi igång. Börja med själva färsbiffarna.

Själva färsbiffarna
500 gram blandfärs
1 msk worcestershiresås
2 tsk dijonsenap
1 tsk finhackad dragon
2 tsk finhackad kapris
2 klyftor vitlök
2 små schalottenlökar

Om man inte själv odlar sin dragon är det väldigt svårt att åstadkomma så lite som en tesked. Det blir fånigt att köpa en hel buske för att klippa av tio blad. Köp inlagd dragon, det funkar finfint. Den håller också nästan hur länge som helst i kylen. Torkad är inte så bra. Just dragon funkar inte att torka, den tappar all smak. Den enda torkade örtkrydda som är sämre är basilika. Fy för torkad basilika. Nåväl, nu ska vi göra färsbiffar.
Lägg färsen i en bunke. Riv ner vitlök och schalottenlök och blanda ner resten av ingredienserna.

Dessa två bilder är bra exempel på att jag inte ens själv gör saker och ting i samma ordning som jag påstår i recepten.

Arbeta färsen snabbt, den får inte bli trådig. Låt vila i kylen i 30-40 minuter. Under tiden kan du förbereda grejerna till såsen.

Här är en rätt onödig närbild på kapris. Jag gillar kapris och jag tror att kapris gillar mig.

Just det, det är bra om du har lite kokt potatis till hands. Den ska nämligen stekas sedan. Nu blev det sådär i alla fall. Skit också.

Dag 1
Koka lite potatis. Låt svalna och förvara i kylen över natten.

Såsen
1 schalottenlök
6 tsk grönpeppar
1 dl kraftig oxbuljong
1 dl vitt torrt vin
2 msk cognac (eller annan fatlagrad sprit)
2 dl grädde
2 tsk gelé (svartvinbär, rönnbär eller vad du har i skåpet)
Lite soja
Worcestershiresås
Salt & vitpeppar

Finhacka löken. Mortla grönpepparn.

Den här fina morteln har jag fått av min mor en gång för länge sedan. Hon var snäll hon, mor.

Nu jävlar ska grönpepparn få. Här får den.

Så. Nu var grejerna till såsen förberedda. Det andra kan du ju mäta upp och hälla i små skålar som du ställer överallt i köket. Du har väl diskmaskin? OK, då sätter vi igång med biffar OCH sås OCH potatis. Hej vad det går.

Forma lagom stora biffar av färsen och bryn dem i smör, de ska inte stekas helt igenom.

Här bryns de små rackarna. Egentligen är en rackare namnet på bödelns dräng. Det tänker vi inte på nu.

Lägg över på en tallrik så länge. Vispa ur pannan med lite cognac, flambera om du känner för det. I med en klick smör och mjukstek löken. Slå i vin, buljong och grönpeppar och koka ner till hälften. Under tiden kan du ju steka på potatisen lite.

Här steks potatisen på lite. Precis som i förslaget ovan alltså. Väldigt konsekvent och genomtänkt blogg det här. Verkligen.

Smält ner gelén och slå i grädden. Koka upp och smaka av med soja, worcestershiresås, salt och peppar. Montera med en klick smör. Lägg tillbaka biffarna i såsen och lägg på ett lock. Låt småputtra i några minuter.

Här småputtras det under lock.

Jamen sådär då. Då var det bara att hålla hårt i gaffeln.

Servera med någon kokt grönsak om du gillar det.

Dricka till? Bordeaux! Bordeaux och grönpeppar älskar varandra. Den italienska druvan sangiovese funkar också väldigt bra. Vi drack en av varje.





Château Senejac 2006 (finns inte på Systembolaget) cirka 200-250 kr
Doften är mogen med rostade toner av fat, kaffe, läder och ceder. Smaken är mjuk med tydlig mognad och inslag av svarta vinbär och kaffe. Lång eftersmak med lite sandiga tanniner.

Isole e Olena Chianti Classico 2011 (nr 73190) 187 kr (Oklart om det är samma årgång som finns nu)

Doften är massivt fruktig med toner av maraschinokörsbär, choklad, örter och fat. Smaken är ganska fyllig med unga tanniner, tjock frukt och lång, balanserad eftersmak med inslag av mörka bär, mineral och kryddor. Det här är ett strålande vin från en av mina favoritproducenter i Toscana. Paolo och Marta De Marchi producerar fantastiska viner i hjärtat av Chianti. Tyvärr är Isole e Olena en lite förbisedd producent. Det är dags att ändra på det. I Sverige finns två av deras viner till försäljning men de producerar några till. Det är riktigt synd att inte fler finns att tillgå, inte minst gäller detta Isole e Olenas vin på syrah och deras vin santo. Möjligen märks det att jag besökt denna producent flera gånger och också sålt deras viner i Sverige? Detta var dock länge sedan nu. Bra viner hursomhelst, gott, gott.

Lyssna på Green Peppers med Herp Albert & The Tijuana Brass, Pepper Green med Nat Pierce och Green Peppers Twist med The Charades. Ja, jag vet att alla de där låtarna egentligen handlar om grön chili men ändå.