Pasta Olmasini - perfekt på en söndag då man känner sig lite skör.

Igår, lördag alltså, var vi på bryggeribesök, hustrun och jag. För en vecka sedan öppnade Nya Carnegiebryggeriet här i Sjöstaden. Det är ett samarbete mellan danska Carlsberg och amerikanska Brooklyn Brewery och de huserar i den gamla lampfabriken Luma. Främst brygger de förstås öl men man har också öppnat en restaurang och bar och i sommar blir det drygt 100 platser ute, enligt uppgift. Vi passade på att äta (dricka) lunch där innan vi gick den ganska korta guidade turen, det är ju ett mycket litet bryggeri. Det visade sig vara den första guidade turen de höll så det var kul att få vara med på premiären. Maten var riktigt bra och ölen inte oäven den heller. Hustrun åt en fläsksida och jag tog makrill och det var väldigt gott. Främst bland brygderna utmärkte sig en riktigt sjukt bra weissbier, ett veteöl, som smaksatts med korianderfrö och pomerans enligt belgisk tradition. Varför den inte heter witbier, som i Belgien, utan weissbier, som i Tyskland, är ett litet mysterium men hustrun och jag ville inte krångla så vi drack och höll käft. Vi provade ett antal olika ölsorter men detta var den allra bästa och den kommer jag nog att inmundiga en klunk eller två av på bryggeriets uteservering i sommar. Ännu så länge finns inget av bryggeriets öl att köpa någon annanstans än i restaurangen så det blir till att pallra sig dit. Gör det! Vi sitter där och väntar.

På kvällen bar det av till Grands Veranda för middag. Denna måltid var väl värd ett besök på Stockholms anrikaste hotell om än något dyrare än den på bryggeriet. Gott i alla fall. Efter att ha tillbringat även fredagskvällen på stadens gator (som en vanlig man. Gammalt djungelordspråk.) och krogar så fann jag mig en smula skör idag då vi skriver söndag. Varför berättar jag allt det här då? Jo, förutom att jag vill att ni ska tro att jag lever ett otroligt spännande liv (gör jag inte) så hade jag ju redan skrivit rubriken på denna lilla drapa. Jag fick liksom lov att resonera mig fram till själva skörheten. Jag har ju varit sjuk också. Nu har jag bara ont i bihålorna.

Så. Då så. Dags att komma till saken. Pasta och köttfärssås lindrar alltid den skörhet man kan känna om söndagar då man festat som en rockstjärna i två dagar (nåja). Köttfärssås består inte, som många verkar tro, av stekt köttfärs och ketchup. Istället går det att göra den mycket krångligare och på ett sätt som tar flera timmar i anspråk. Dags för det nu. Ibland brukar jag strimla fläsk, steka det riktigt hårt och ha det i såsen också men inte idag. Jag har inte köpt något fläsk så då får vi vara utan. Det är dock väldigt gott. Grisen är ju, som bekant, det godaste djuret. Receptet nedan räcker till fyra rejält hungriga personer. Vi är två men det går faktiskt inte att göra lite köttfärssås. Man måste göra mycket annars blir det inte bra. Den går bra att frysa in dessutom. Då kan man spara den till söndagar då man känner sig ännu skörare.

Sugo di Carne Olmasini
500 gram blandfärs (inte ren nötfärs)
1 silverlök
1 schalottenlök
3 klyftor vitlök
3 stjälkar blekselleri
2 lagom stora morötter
1 köttbuljongtärning
3 msk tomatpuré
2 dl torrt vitt vin (inte fatlagrat)
1 burk passerade tomater
2 dl vatten
1 msk
3 msk balsamvinäger
Några stänk worcestershiresås
Salt & svartpeppar
En näve färsk basilika
Eventuellt olja till stekning, se nedan

Skala lök och vitlök, skölj sellerin och skala morötterna. Finhacka löken, riv vitlöken och skär sellerin och morötterna i brunoise (små tärningar).

Sedan i tärningar. Hurra! Brunoise!

Skär först i smala stavar.

Hetta upp en stekpanna eller gryta ordentligt (det måste finnas lock till pannan). Om du, som jag, använder en panna med "släpp-lätt-beläggning" behöver du inget matfett. Det finns fett i färsen som räcker gott och väl till stekningen. Bryn färsen, den ska inte finfördelas. Hellre ska den vara i små klumpar liksom. Jag gillar inte när den här såsen blir för slät. När färsen är brynt, sänk värmen och lägg i lök och vitlök. När den är genomskinlig, lägg i de andra grönsakerna och stek vidare en liten stund. Klicka ner tomatpurén, smula ner buljongtärningen och slå på vinet. När vinet nästan kokat bort är det dags för socker, burktomat och vatten. Låt koka upp, rör om ordentligt och slå i vinäger och worcestershiresås. Peppra lite men salta inte ännu. Lägg på lock, sänk värmen och låt småputtra i två-tre timmar. Rör då och då och späd med vatten om såsen verkar torr. Smaka av med salt och peppar först när såsen är klar. Ta det lite lugnt med salt eftersom pastan ska i sedan också.

Här puttras det under lock minsann.

Pastan då? Pastan då?
Valfri pasta, vi kör med fettucine idag.

Koka pastan nästan färdig i saltat vatten. Ta upp den ur vattnet och lägg i såsen (häll inte ut pastavattnet än!). Koka upp och låt gå i såsen tills den är klar, späd med pastavatten om det behövs. Riv eller skär basilikan i mindre bitar och rör ner. Servera med nyriven parmesan eller pecorino. A tavola, avanti!

Basilika som snart ska rivas och ner i såsen.

Här är den riven och nerpetad i pasta och sås.

Nyriven parmesan.

Häpp! Serverat och klart. La specialità della casa, Fettucine con Sugo di Carne Olmasini.

Även om vi kände oss lite sköra, både hustrun och jag, blev det ett glas vin till pastan. Eftersom det var söndag blev det ett tjusigare val än vanligt. Livin' the dream liksom. Man får försöka pigga upp sig så gott man kan.

Promis Gaja Ca'Marcanda 2011 (nr 95304) 247 kr

Doften är ung, massiv och fruktig med inslag av mogna körsbär, blå plommon, järnfilspån och ek. Smaken är fyllig, rik och ung med inbäddade tanniner och toner av ek, mineral, plommon och mörka bär. Eftersmaken är lång och sträv. Angelo Gaja är en av Italiens absoluta vinsuperstjärnor. Ursprungligen är han mest känd för sina viner från Piemonte, främst sin barbaresco, men sedan ett antal år är han verksam även i andra regioner. Egendomen Ca' Marcanda ligger i Bolgheri, i Toscana, och här produceras detta vin på 55% merlot, 35% syrah och 10% sangiovese. Vinet är gott redan nu, det bör dock dekanteras i god tid före servering, men kommer att fortsätta att utvecklas under många år framöver.

Det här, det är gott det.

Lyssna på Nessun Dorma ur Turandot, La Donna e Mobile ur Rigoletto och Che Gelida Manina ur La Boheme, alla med Pavarotti.