Japansk afton i Sjöstaden.

Jag är inget fan av sushi, det kan jag villigt erkänna. Jag gillar inte rå fisk helt enkelt. Däremot är jag väldigt förtjust i ingefära, soja och wasabi. Så smakerna är bra, den råa fisken dålig. Tycker jag alltså. Hustrun håller inte med. Dessutom tycker jag inte om lax eftersom jag tycker att den smakar tran. Rå lax är därför essensen av vad jag ogillar i matväg (förutom slanggurka men mer om det en annan gång) och jag får lite kväljningar bara jag tänker på rå lax. Icke heller i detta håller hustrun med. Å andra sidan gillar ingen våra fyra katter rå lax så hustrun är i numerärt underläge i vår familj. När det gäller just detta alltså, INGET annat.

Nåväl, jag har alltid gillat yakiniku. Dels får man åtminstone två av de goda smakerna ovan och dels tycker jag mycket om entrecôte. Jag tycker väldigt mycket om entrecôte. Jag har dock aldrig lagat yakiniku så nu är det fanimej dags. Sagt och gjort. Igår inhandlades 600 hekto prima gräsätande nyzeeländsk ko på Hammarby Sjöstads Kött & Deli. Jag köper mycket kött där men just entrecôte från Nya Zeeland är en ny bekantskap. Den är inte lika marmorerad som jag brukar vilja ha den men den kan ju vara god ändå.

Gräsätande ko från Nya Zeeland. Åtminstone en del av den.

Väl hemkommen slängde jag in köttet i frysen. Det går liksom inte att skiva kött väldigt tunt om det inte är fruset. Idag tog jag ut köttet och lät det tina i knappt två timmar. Vi verkar ha 0 grader Kelvin i vår frys så det tar en stund innan det händer något... Medan jag väntade gjorde jag en marinad.

Marinad till sukiyaki

1,5 dl japansk soja. Försök att hitta en med så låg salthalt som möjligt. Fråga i den asiatiska butiken.

3 msk strösocker

2 msk färskriven ingefära

1 färskriven vitlöksklyfta

3 msk sake

3 msk mirin

Blanda allt och låt det stå tills det är dags att lägga i köttet.

Så här snygg är en brun marinad.

Dags att skiva kött. Fram med skärmaskinen, det är bra att ha en skärmaskin. Sedan är det bara att skiva. Jag är lite extra kitslig när det gäller kött så när det var färdigskivat så skar jag bort den lite trista sena som går genom entrecôten, för hand. Senan är en så kallad "fascia", dvs en stor platt sena som löper genom hela köttstycket. När man äter entrecôte som biff är det ju bara att skära bort den på tallriken men det blir svårare med många och väldigt tunna skivor.

Det ser ut som jag skivat serranoskinka men så är det inte.

Sedan är det bara att peta ner köttet i marinaden och vänta i några timmar. Rör om då och då så att allt kött får marinad på sig.

Köttet är i marinaden nu även om några skivor försöker rymma.

Jahapp. När det var dags för middag kokade jag två portioner jasminris och hackade lite vårlök.

Bevis på att jag hackade vårlök.

Efter det så stekte jag, eller snarare brässerade köttet, tills det att det mesta av vätskan kokat bort.

Bevis på att jag lagat riktigt brun mat.

Då var det bara att lägga upp och avnjuta med öl och sake.

Så här blev det. Snyggt japanskt stengods vaaaaaaa?

Ja just det! Vad dracks till? Jo, en sake från Gekkeikan som tyvärr inte finns i Sverige. Den är sjukt god vill jag påpeka eftersom den bara finns hos mig. Moah, ha, ha, ha, haaaa.... I övrigt petade vi i oss en och annan:

Asahi Super Dry (nr 1556) 16:20 kr

Doften är ren och lite maltig med toner av råfrukt (majs), halm och citrus. Smaken är lätt, torr och med en liten beska. Detta är inget märkvärdigt öl men det är japanskt och passar till dito mat. Serveras rejält kall. Tyvärr finns inte utmärkta Kirin Ichiban (nr 1552) 16:90 kr i det ordinarie sortimentet utan måste beställas. Gör det om du har möjlighet att vänta i några dagar. Om du vill ha japansk öl alltså. Annars får du ju dricka vad du vill, Zingo till exempel. Det passar visserligen inte bra men är ett exempel på den valfrihet jag tycker att du förtjänar.

Vi lyssnar på Carry on Wayward Son med Kansas och tycker att allt känns fint och liksom rättvist. Efter det blir det Do it Again med Steely Dan och Flaws med Bastille. Kanske skulle Olmås Njutbar börja göra låtlistor?