Minnen av den måltid som flytt - revisited.

I helgen fyllde min ena moster 70 år. Jag har två mostrar, en i Orsa och en i Aarhus. Låt oss kalla dem Gunilla och Agneta, mest för att det är så de heter. Gunilla, hon i Orsa, var den som fyllde år och Agneta, hon i Aarhus följaktligen, var den som fixade firandet på ett föredömligt sätt. Vi hade sjukt trevligt men då det tar drygt fyra timmar att köra från Stockholm till Orsa var vi lite trötta när vi kom hem i söndags. Det blev rester till middag således. Vi hade lite grillad kyckling kvar sedan kycklingsalladen, en burk passerade tomater i skåpet, lite lök och en massa ost. Det fick bli en variant på ziti (som i sin tur är en variant på lasagne men med kort pasta istället för plattor). Ziti är en rätt som de äter, i stort sett, i varje avsnitt av Sopranos och i de flesta filmer om den italiensk-amerikanska maffian. Egentligen ska den göras på italienska köttbullar och/eller dito korv men nu hade vi inte det och då fick vi improvisera lite. Ziti är namnet på en sorts penne-liknande pasta utan räfflor och det hade vi inte heller så även där fick vi ta en omväg. Rigatoni var vad som fanns i skåpet så det fick det bli.

Ziti al Forno della Casa Olmasini (betyder ungefär "ugnsbakad ziti utan ziti och med nästan alla andra ingredienser utbytta på Olmås vis")
1 burk passerade tomater
1 paket bacon (i brist på pancetta)
1/2 silverlök
3 stjälkar vårlök
4 klyftor färsk vitlök
1 dl vitt torrt vin (inte fatlagrat)

1 tärning kycklingbuljong (jaaaa, det var vad som fanns hemma...)

1 msk socker
Salt & svartpeppar
Sherryvinäger
Worcestershiresås

Bacon som längtar efter att strimlas.

Finstrimla bacon och stek det knaprigt. Dra ner värmen. Finhacka all lök och svetta den i baconfettet (baconet kan ligga kvar, det gör ingenting) i en panna. slå på vinet och koka nästan bort det. I med burktomat, buljongtärning och socker. Låt sjuda i minst 20 minuter på låg värme. Smaka av med salt, peppar, vinäger och worcestershiresås (samtidigt som du säger worcestershiresås jättesnabbt 40 gånger).






3 portioner rigatoni, penne eller ziti

Koka pastan knappt färdig och spola den i kallt vatten. Förvara den i kallvatten tills du ska blanda den med allt annat.

Köttet från 1/2 grillad kyckling, delat i småbitar.
2 riven eller tunt skivad buffelmozzarella
1 dl riven parmesan
1 dl riven ung pecorino (vi hade en bit i kylen som av en händelse)

Gratängen är nervös. Snart ska den in i ugnen. Hur ska det gå? Ska det göra ont?

Olja eller smöra en ugnsfast form. Låt pastan rinna av ordentligt. Blanda ner kycklingen och pastan i tomatsåsen och ta den av värmen. Sleva upp ett lager pastablandning i botten av formen. Lägg på hälften av ostarna. På med ett lager till av pastablandningen och avsluta med resten av osten. Baka i 200 grader tills gratängen fått fin färg. Tag ut och låt den stå och sätta sig i tio minuter innan det är dags att hugga in och säga saker som: -"Leave the gun, bring the cannoli", -"Just when I try to get out, they pull me back in" och "Funny? Funny how? Like a clown? I amuse you?".

Här är den färdiga gratängen. Jag ser att ett pastarör i mitten stirrar mig rakt i ögat utan att generas.

Vi drack italienskt rödpang till den här gratängen. Eftersom det var söndag och allting så blev det:

Poliziano Vino Nobile di Montepulciano Viti Nuove 2010 (nr 2144) 149 kr
Doften är stor och komplex med tydliga inslag av körsbär, choklad och vanilj. Smaken är ganska ung och lite kärv med bra balans, mogna tanniner och lång nyanserad eftersmak. Sjukt mycket vin för pengarna! Det här vinet, "Viti Nuove", görs på sangiovese-druvor från lite yngre vinstockar vilket gör att man kan hålla nere priset. Firmans "vanliga" vino nobile är betydligt dyrare... Smakar det så kostar det som bekant, och i det här fallet lite mindre. Vi drack 2010 eftersom jag köpt den förra året. Nu är det 2011 som gäller och den har jag inte provat. Poliziano är dock en löjligt pålitlig producent och man kan, helt riskfritt, köpa vad som helst från dem och alltid få högsta kvalitet.

Italienskt rödpang av hög kvalitet framför några knivar. Rödpanget darrar av skräck.

Vi lyssnade på smäktande toner från Frank Sinatra, Dean Martin och Tony Bennett. Ja? Vad trodde ni? New Order?