Om man inte har någon fantasi kan man alltid göra varm smörgås.

Igår skulle det inhandlas STORA och MÅNGA saker till ett konstprojekt som hustrun och jag håller på med. Då och då får vi för oss att måla varsin tavla på ett tema. Vi bestämmer i förväg vilka färger och vilka tekniker som får användas. Vi kommer också överens om temat och så sätter vi igång. Eftersom vi måste sätta upp tavlorna på en stor vägg i vardagsrummet så får vi skärpa till oss lite och tänka efter vad vi tycker passar in. Hursomhelst, då vi hade mycket att släpa på (vi blev väldigt uppskattade och respekterade i rusningstrafikens tunnelbana) bestämde vi oss för att göra någon sorts middag av det som fanns hemma. Varm smörgås således. Det fanns en bit grand blanc från Gateau, några skivor tryffelsalami och dito rosmarinskinka från Österqvist, llte vanlig kokt skinka, en bit Kvibille Cheddar, en halv silverlök, en tomat och en kvarts burk mascarpone. Man tager hvad man haver, så att säga. Det blev inte så illa ändå.

Ugnen stod på 200 grader. Cheddaren revs och tomaten och löken finhackades. Sedan blandades detta med mascarponen (vad är det egentligen med den där mascarponen som han Olmås envisas med att ha i allting?!?!?!) i en bunke med lite salt och peppar och lite torkad oregano. Brödet skivades och lades på smörpapper på galler. På med skinka och korv och så en REJÄL klick av ostgeggan. In i ugnen och sedan vänta tills det såg gratinerat och gott ut.

Till mackorna bjöds ett glas av den nya vita boxfavoriten, The Crossings (nr 6276) som jag skrivit om på annat ställe här på bloggen. Det var kanske inte optimalt men det var vad som bjöds i all hast, vi skulle ju se det nya avsnittet av Game of Thrones...

Detta, mina vänner, är riven cheddar. I en röd bunke.

Här finhackas tomat även om det är paus i själva hackandet just nu.

Rör ihop till en gegga med kryddor och mascarpone.

Surdegsbröd från Gateau.

Rosmarinskinka från Österqvist. Hu så gott.

På med skinka och korv. Sedan ostgegga.

Färdiga mackor. Fina vaaaaaa?