söndag 20 april 2014

Lite vår, lite ägg och lite sparris. Del 2 - Påskafton.

Jahapp, så blev det då påskafton till slut. Idag orkade jag lyfta mitt lata arsel och masa mig iväg till en matbutik för att köpa en citron. Vit sparris med hollandaise står på dagens påskbord och också också resterna från igår. Först ska sillen ätas upp och till den dricks, idag som igår, vanlig lageröl. Det blev en enkel Heineken. Jag är inte så väldigt förtjust i alla de påskbrygder som numer dyker upp varje år. Jag tycker helt enkelt att de smakar alldeles för mycket. De är kul att prova men jag gillar dem inte till mat då jag tycker att de tar överhanden. Så tycker jag. Du får tycka vad du vill. Snapsen vill jag dock inte vara utan och här vill jag passa på att slå ett slag för den norska traditionen att lagra sin akvavit på sherryfat, allt från några månader till många, många år. Den här processen rundar av smakerna och gör snapsen mjukare och mindre spritig. Valet föll på utmärkta:

Løitens Export Aquavit (nr 60) 182 kr (500 ml)
Doften är stor och fint kryddig med toner av kummin, anis, fat och citrus. Smaken är mjuk och avrundad med fin fatkaraktär och lång, elegant eftersmak med inslag av lakrits. Precis som sin bästa kompis, Lysholms Linie Aquavit, är detta en riktig allround-snaps som passar till nästan allting. Den är till och med god som ett alternativ till en eftermiddagswhisky. Om man gillar sånt alltså.

Hursomhelst, påskmat var det ja. Det blev ju vit sparris också men först gårdagens rensteksrullar som var ännu godare när de fått stå till sig över natten i kylskåpet.

Goda renstekstullar som blir ännu godare om de får stå till sig i kylskåpet över natten
2 stycken Sarek tunnbröd (från Polarbröd)
En rejäl klick Cantadou färskost med pepparrot
Några skivor rökt renstek
Några strån gräslök

Bred färskost på bröden, rätt tjockt ska det vara. Finhacka gräslöken och lägg på osten. På med renstek, rulla ihop och låt vila i kylen i plastpåse eller plastfilm. Skär i lagom stora bitar och hugg in.

Hustruns flinka fingrar rullar en rensteksrulle.
Sedan åts det vit sparris, liksom som huvudrätt. Den serverades med en förtjänstfull handslagen hollandaise och en klick orange guld från Kalix.

Sparris med hollandaise och löjrom
Vit sparris, så mycket som du vill
Citronsaft
2 msk socker
salt

Skala sparrisen ordentligt. Börja strax under knoppen och se till att får bort allt det "fjälliga". Skär av den nedre delen på sparrisen, cirka 3-5 centimeter. Koka upp vatten med socker, salt och citron och lägg i sparrisen. Sänk värmen och låt det hela sjuda tills sparrisen är lagom mjuk. Vi hade sparris tjock som babyarmar så den fick gå i tio-tolv minuter. Spola med kallt vatten.

Här ska sparrisen kokas. Snart så.

Hollandaise
3 msk vitt torrt vin, inte fatlagrat
2 msk vitvinsvinäger
3 msk vatten
1 schalottenlök, finhackad
1 lagerblad
8-10 vitpepparkorn
Lägg allt i en kastrull och koka tills hälften av vätskan återstår. Sila av och spar vätskan. Låt svalna.

2 äggulor
120 gram smör, smält

Vispa äggulorna i en liten kastrull tills de "klibbat ihop". Vispa ner vätskan och värm under ständig vispning på svag värme direkt på spisen (om du är modig) eller i varmt vattenbad. Slå i smöret i en smal stråle medan du vispar kraftigt. När det hela tjocknat (blir det för varmt så skär såsen sig ofelbart) så smakar du av med:

Här ska själva hollandaisen bildas.

Salt
Vitpeppar
Citronsaft
Worcestershiresås

Lägg sparrisen på tallrik, slå lite sås över och toppa med löjrom och fint skuren gräslök.






Det ser väl inte så äckligt ut? Om man gillar sparris alltså. Annars jätteäckligt.
Vad dricker man då till sparris om inte riesling? Tyskarna är ju tokiga i sparris och också i riesling så de borde ju veta bäst här. En som vet bäst är producenten Schloss Vollrads, som jag skrivit om tidigare i detta forum. Weingut Sander i Rheinhessen gör också bra riesling och även den funkade fint.

Scholl Vollrads Riesling Trocken 2011 (nr 5846) 125 kr
Doften är stor och fruktig med tydliga inslag av vita persikor och mineral. Smaken är helt torr och mycket frisk med fin balans, bra frukt och lång eftersmak. Vinet avslutas med en liten snygg bitterhet om påminner om grapefrukt. Även om vinet är från 2011 har det lång tid kvar innan det är helt utvecklat. Jag vill ha ett par lådor och ta en flaska då och då under de närmaste fyra-fem åren.

Sander Riesling Trocken 2013 (nr 5368) 99 kr
Doften är fräscht fruktig med fina mineraltoner och inslag av burkpäron och citrus. Smaken är torr med frisk syra och toner av Piggelin och lime. Det här ska drickas ungt och vinner inte på längre tids lagring. Kyl och drick upp!

Medan vi äter lyssnar vi på Joy Spring med Clifford Brown och Max Roach Quintet, blandad Dave Brubeck och vad som helst med Mott the Hoople. Avslutningsvis konstaterar vi att åtminstone en av våra många katter inte gillar löjrom. Fridolf blir arg av löjrom.

-"Skulle jag äta det där? Är du dum i huvudet?"






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar