Förvirring i Sjöstaden.

I lördags hade vi gäster. Eller en gäst närmare bestämt. Vi bjöd på middag som tack för att vännen Fredrik passat våra ohängda katter när vi firade moster i Dalarna för några veckor sedan. Fredrik, som kom hem från en resa i lördags eftermiddag, fick själv bestämma vad han ville ha och valet föll på gin & tonic och hamburgare. Just den kombinationen tyckte jag var väl excentrisk så det blev tillägg till menyn. Jag är inte helt säker på hur vi tänkte men det blev sparrissoppa, hamburgare och kardemummabullar. Inte kanske världens mest genomtänkta meny men dock en meny.

Koll på mise en placen? Jorå serru. Det blev en middag av detta också, om än lite förvirrad.

Vi började aftonen med en GT på balkongen. Drinken gjordes naturligtvis på Olmås Quality Tonic, den hemgjorda tonic som jag skrev om häromdagen. Självklart var det också klar is i den. Jag har ännu inte provat att tillverka egen lime men det verkar så besvärligt att limma på skalet så jag kanske hoppar över det.

En gin & tonic-parad som bara väntar på att bäras ut till balkongen.

Soppan hade redan gjorts i ordning i förväg så att den bara var att värma och sleva upp.

Sparrissoppa Casa Olmås

1 knippe grön sparris

1 liter grönsaksbuljong

1 morot

1 schalottenlök

1 dl vitt torrt vin (inte fatlagrat)

1,5 dl grädde

1 dl keso

3 msk finriven pepparrot

Några rädisor

Salt & vitpeppar

Börja med att bryta av den nedersta hårda delen av sparrisen. Den går av på precis rätt ställe om man bryter den. Skär av knopparna och koka dem i lättsaltat vatten i en minut. Spola dem i kallt vatten och spara dem till senare. Skär sparrisen, löken och moroten i småbitar. Stek dem hastigt i lite smör i en kastrull.

Här har det minsann skurits grönsaker i småbitar.

Så fort som smöret har smälts ska grönsakerna i. Ja, i kastrullen alltså.

Slå på vinet och koka nästan bort. Slå i buljong och koka tills grönsakerna är helt mjuka.

Koka, koka. Mjukt ska det bli.

Kör soppan i mixer eller med mixerstav tills den är slät. Avsluta med att slå i grädden, koka upp igen och smaka av med salt och peppar. Värm den när den ska ätas. Blanda keso och pepparrot ordentligt.

Det här kanske inte ser så våldsamt gott ut med det blir det. I alla fall i soppa.

När soppan ska serveras är det dags att skära rädisorna i tunna skivor. Slå upp soppan i tallrik, lägg i sparrisknopparna, klicka i pepparrotskeson och avsluta med några skivor rädisa.

Häpp. Soppan klar att serveras.

"Efter soppa kommer burgare" som det gamla ordspråket lyder. Dags alltså för högrevsraseri. Receptet på den godaste burgaren har jag redan publicerat här i Olmås Njutbar så jag nöjer mig med en bild på härligheten.

En hel burgarparad som väntar på glupande käftar.

Middagen avslutades med kardemummabullar som hustrun bakat på sedvanligt förtjänstfullt vis. Hon använde en variant på ett recept skapat av Johan Hedberg ur hans bok om smör. Köp den boken, köp den nu. Den är bra den. Jag drar inte receptet här eftersom jag tycker att ni ska köpa boken istället. Varianten bestod i att hon bakade bullarna hoptryckta i en form så att man får bryta sig en bulle själv. För att vi skulle bli riktigt kladdiga ända upp till armbågarna, täckte hon bullbaket med glasyr. Mums för glasyr.

Gott med mycket kladd på kardemummabullar.

Vi drack ju vin också, inte bara gin & tonic. Till sparrissoppan blev det en tysk riesling och till burgaren valde jag en röd bordeaux och en cabernet från Napa.

Schloss Vollrads Riesling Trocken 2011 (nr 5846) 125 kr
Doften är stor och fruktig med tydliga inslag av vita persikor och mineral. Smaken är helt torr och mycket frisk med fin balans, bra frukt och lång eftersmak. Vinet avslutas med en liten snygg bitterhet om påminner om grapefrukt. Även om vinet är från 2011 har det lång tid kvar innan det är helt utvecklat. Jag vill ha ett par lådor och ta en flaska då och då under de närmaste fyra-fem åren.

Château Lascombes 2008 (finns inte på Systembolaget) Cirkapris 500 - 600 kr
Doften är stor och ännu ungt fruktig med toner av plommon, röda bär och ek. Smaken är medelfyllig med avrundade tanniner, inslag av mineral, mogna plommon och ceder, och lång, balanserad eftersmak. Ett kanonvin från ett mindre känt slott i Margaux. Vinet är till 50% gjort på merlot vilket är lite ovanligt för Margaux men gör vinet lite mjukare än många viner härifrån. Det tål att lagras i minst tio år till men är gott redan nu.

Joseph Phelps Cabernet Sauvignon 2010 (nr 88899) 501 kr
Doften är massivt fruktig med mättade toner av ek, blåbär, svarta vinbär och lite mint. Smaken är fyllig med mogna, inbäddade tanniner och lång och koncentrerad eftersmak. Det här är en riktig käftsmäll till vin. Enormt koncentrerat och ungt. Det kommer att fortsätta utvecklas under många år men går utmärkt att dricka redan nu.

Vinerna gjorde middagen till en veritabel munhålefest även om menyn var lite förvirrad. Jag gick kanske lite överstyr med prisbilden på viner till hamburgare men det var i alla fall gott. Som vanligt så passade bordeauxvinet bäst till burgaren. Bordeaux ÄR en fantastisk burgarkompis. Det amerikanska vinet var också otroligt gott men till burgaren så vann bordeauxen. Precis som jag trodde alltså. Jag är min egen idol. Vi slog upp rödvinerna på karaff och sedan tillbaka i flaskorna tre-fyra timmar innan vi skulle dricka dem. Vinerna var också kylda till ungefär 16 grader.

Till kardemummabullarna drack vi skitäckligt kaffe. Jag måste VERKLIGEN göra ren espressomaskinen nu. Det var dags för det för länge sedan. Kaffet ur den smakar smuts. Smuts som är  riktigt gammal. Vi fick göra pressofika istället och det gick ju ner det med. Cognac fick jag också, flera stycken. Hoppsan, så livat det var. Slut för idag, tack för idag.