Hemgjord tonic, nördigt? Jajamensan!

Malaria, en av världens mest fruktade sjukdomar, har genom århundradena behandlats på olika sätt med högst varierande framgång. Egentligen fanns det inget vettigt sätt att behandla sjukdomen förrän man "upptäckte" kinaträdets helande bark. Barken hade använts av sydamerikanska (trädet växer i Sydamerika) indianer mot febersjukdomar i alla tider men eftersom just malaria inte fanns här så visste man inte att kinin, som utvinns ur kinaträdets bark, botade även det. Det var på 1600-talet som Grevinnan av Chinchón, hustru till vicekonungen av Peru, uppmärksammade det hela och rapporterade tillbaka till Europa. Det är, för övrigt, hennes namn som lånats till trädet, Cinchona på latin. Kinaträd har alltså ingenting med Kina att göra vilket man skulle kunna tro. Cirka 30 år senare användes kinin mot malaria i Rom där sjukdomen var vanlig vid den här tiden. Det var dock först i mitten av 1800-talet som kinin togs i bruk i någon större skala. När britterna koloniserade Afrika, där malaria var väldigt utbrett, fick kininet en allt större betydelse. Eftersom kinin, med en teknisk term, är in i helvete beskt, skapade man tonic som smaksattes med socker och olika kryddor. Denna dryck kom man snart på att man kunde blanda med gin och så var en ganska populär drink skapad. Engelskans "tonic", som kommer av grekiskans "tonikos", betyder ungefär "återställande" eller "uppiggande" och det var ju liksom det som var tanken. Idag används mycket lite kinin i tonic så man kan knappast hålla malarian stången genom att dricka GT men man kan ju alltid försöka. Det blir i alla fall roligare att vara sjuk.

Tonic lär vara en av de läsksorter som innehåller mest socker, detta för att kininet är så beskt, se den tekniska termen ovan. Jag vet inte om det är sant men jag kan konstatera att det är mycket stor skillnad på tonic och tonic. Om det beror på sockermängden eller övrig smaksättning vet jag inte heller men stor skillnad är det. Jag vet också vilken jag tycker är godast. Det är den som jag gör själv. Olmås Quality Tonic har mycket lite gemensamt med Schweppes eller vad det nu kan vara för märke som du brukar dricka, Schweppes är nog den vanligaste i alla fall. Olmås-tonic är, originalet troget, en sorts "syrup" som man blandar med gin och kolsyrat vatten. Den ger också GT:n en rödbrun färg, annars är ju tonic vattenklar. En GT på Olmås-tonic blir alltså både god och vacker, bra va?

Är Olmås-tonic svår att göra då? Nej, inte speciellt, jag har ju redan experimenterat fram ett recept åt dig, men det tar lite tid. Det som tar allra längst tid är att hitta kinabark till försäljning. Det lär ska finnas på Stockholms Aeter & Essencefabrik men jag vet inte säkert. Jag hittade kinabark hos en kryddhandel i Storbritannien som har en nätbutik. Den heter Luminescents, kolla med dem om du inte hittar i butik.

Så här ser en påse kinabark ut.

De övriga ingredienserna hittar du på vilken någotsånär välsorterad matvarubutik som helst. Agavesirap finns på min närmaste Coop men om du inte hittar det där du brukar handla så finns det på många hälsokostbutiker. Jaha? Ska vi sätta igång då?

Agavesirap som gaddat ihop sig mot två stjälkar citrongräs. Citrongräset darrar.

Olmås Quality Tonic
5 dl vatten
4 tsk kinabark
1 apelsin, saften och skalet
1 citron, saften och skalet
3 lime, saften och skalet
2 stjälkar citrongräs
20 kardemummakorn
10 kryddpepparkorn
2 nypor salt
5 tsk citronsyra
4,5 dl agavesirap

Börja med det som är jobbigast. Barken levereras i små bitar som är både hårda och sega. Dessa ska omvandlas till ett så fint pulver som det är möjligt. Om du har fjorton dagar på dig så är det bara att sätta igång att mortla dem för hand. Jag har provat denna metod en gång och det är inget jag rekommenderar. "Mycket jobb för lite mjölk", sade kärringen som mjölkade grisen. Det är, med en teknisk term, in i helvete svårt. Det sprätter och yr och man vill INTE andas in dammet av kinabark. Jag lovar att man inte vill det. Detta vet jag genom empirisk forskning. Nämnde jag att kinabark är relativt beskt? Använd istället en kraftig mixer med riktigt bra knivblad. Själv har jag en mixerstav från Dualit med blad av tyskt kvalitetsstål och även med den tar det en god stund att omvandla barken till ett pulver.

Här ska jävlar i mig pulveriseras bark.

Ta sedan och mät upp en halvliter vatten i en kastrull som rymmer minst två liter. Tvätta och skrubba citrusfrukterna MYCKET NOGA. Jag kan inte nog betona vikten av detta. Jag kommer att ägna en hel artikel åt att ondgöra mig över dåligt tvättad frukt och grönsaker inom kort, håll utkik efter den. Tag fram ditt bästa zestjärn, helst av märket Microplane, det är det bästa, och ta av allt av det yttersta på skalen. Det är bara det som ska vara med, inte det vita. Dela citrusfrukterna och pressa ur saften ur dem.

Skrubbad citrus.

Citrus som bara har underkläderna på sig. De andra kläderna är slarvigt slängda framför.

Skär citrongräset i tunna skivor.

Skuret citrongräs och en riktigt dyr kniv. Jorå serru, det kostar att ligga på topp.

Lägg kardemumma i en mortel och krossa grovt. Lägg sedan ner kryddpeppar och krossa lite till.

Förkrossade kryddor. De är helt förkrossade.

Häll citrussaft och skal, kryddor, citrongräs, kinabark, citronsyra och salt i vattnet och koka upp. Sänk värmen och låt sjuda försiktigt utan lock i 25 minuter. Rör då och då med en slev så att allt blandas runt ordentligt.

Den här sörjan ska bli Olmås Quality Tonic.

Nu är det dags att sila. Ta en finmaskig sil och slå allt genom den i en bunke så att du får bort alla större bitar. Skölj ur kastrullen ordentligt. Sila sedan vätskan genom silduk tillbaka i kastrullen. Skölj ur bunken och silduken ordentligt. Sila genom silduken tillbaka i bunken. Skölj kastrullen och silduken ordentligt. Lägg nu en bit lakansväv eller liknande i silduken och sila allt tillbaka i kastrullen. Nu ska du ha en ganska klar, nåja, och rödbrun vätska i kastrullen. Sätt tillbaka kastrullen på spisen och värm upp den, det ska inte börja koka, lite grann. Sedan ska sirapen i lite i taget medan du rör tills den löst upp sig helt. Nu är det faktiskt klart, tro det eller ej. Totalt blir det drygt 8 deciliter. Låt svalna och slå upp på ordentligt rengjorda, gärna kokade, burkar eller flaskor. Dekokten håller i flera veckor i kylskåp.

Sörja på väg genom silduk. 

Hur ska man nu använda det här nu då? Det undrar du säkert. Jo, man ska ju göra GT av det, den godaste du någonsin druckit. Det är åtminstone vad jag hoppas.

Världens godaste GT på Olmås Quality Tonic

2 cl Olmås Quality Tonic

5 cl Beefeater London Dry Gin

6 cl kolsyrat vatten

Lägg is i ett old fashioned-glas. Om du riktigt gjort hemläxan så har du förstås redan frysboxen full av klar is enligt recept på en jättebra mat- och dryckblogg. Slå på 2 cl Olmås Quality Tonic. Slå sedan på 5 cl Beefeater London Dry Gin och blanda runt ordentligt. Häll i det kolsyrade vattnet och rör försiktigt så att allt blandar sig men utan att kolsyran försvinner. Garnera med en limeklyfta, ta på dig tropikhatt och njut. Sugrör är valfritt. Observera att även limeklyftan i drinken ska komma från en frukt som tvättats och skrubbats ordentligt. Mycket ordentligt. Jag blir arg bara jag tänker på dåligt tvättad citrus. Jag behöver nog lugna mig med en GT.

Den här ska lugna mig. Jag behöver mycket lugn.

Beefeater London Dry Gin (nr 39) 254 kr

Doften är kryddig och ren med tydlig enbärskaraktär och inslag av citronskal. Smaken är torr med citrustoner i kryddig enbärsstil. Varför just Beefeater till drinken? Jo, den hemgjorda tonicen är mycket karaktärsfull och smakrik och det är synd att använda "fin-gin" som Plymouth eller Tanquaray No Ten. De passar bäst till Dry Martini då ginen verkligen ska få tala för sig. I den här varianten på GT vill man åt ren enbärssmak vilket betyder att det går lika bra med Gordon's eller Star Gin som med Beefeater. 

En tecknad köttätare som vaktar Towern och luktar enbär.

Lyssna på Gin and Tonic med Civets, A Tonic for the Troops med The Boomtown Rats, Cold Gin med Kiss och Gin & Milk med Dirty Pretty Things. Ja vadå? Man kan väl få vara lite fyndig?