Tokigt god pannbiff med tre sorters lök.

Pannbiff har vi ju alla ätit gång efter annan men hur får man den extra god? Går den att krångla till riktigt ordentligt? Ja visst gör den det! Som vanligt har jag pillat och experimenterat för att få fram ett recept som är mycket krångligare och tar längre tid än vanligt att förfärdiga. Det blir väldigt gott också förstås. Det var ju liksom det som var hela idén.

Tokigt god pannbiff med tre sorters lök
500 gram blandfärs (inte ren nötfärs)
1 dl ströbröd
1,5 dl standardmjölk
Salt & vitpeppar
2 rödlökar
1 gul lök
1 silverlök
2 tsk strösocker
1 dl torrt vitt vin (inte fatlagrat)
3 msk cognac
1 köttbuljongtärning
1 kycklingbuljongtärning
7-8 dl vatten
Worcestershiresås
Sherryvinäger
Smör (att steka i)

Väldigt snygg lök. Ja, på bilden alltså.

Blanda ströbröd och mjölk i en bunke. Salta och peppra och slå i några stänk worcestershiresås. Rör runt och låt svälla i 15 minuter. Under tiden kan du förbereda löken. Halvera, skala och skär löken i 3-4 mm tjocka skivor.

Här har den snygga löken förvandlats till trasig snygg lök. Fortfarande är det bilden jag menar.

Nu ska löken stekas. Detta tar en god stund så det är lika bra att sätta igång. Lägg en rejäl klick smör i en varm panna och låt det brynas lite. Lägg i löken och stek den hastigt på hög värme, sänk värmen och strö över sockret. Sockret hjälper till med karamelliseringen och gör smaken mildare.

Nu har löken precis börjat mjukna. Återigen, på bilden.

Sedan är det bara att vänta och vänta och vänta. Löken ska stekas riktigt mjuk och brynas lite grann. Rör i pannan då och då så att det inte bränns. Medan du väntar på att löken ska bli klar kan du blanda ner färsen i ströbröds- och mjölkblandningen. Blanda hastigt men väl. Om du bearbetar färsen för länge så blir den seg och trådig. Det vill man inte. Du behöver inte ha ägg i färsblandningen. De flesta recept på pannbiff och köttbullar innehåller ägg men det är inte egentligen nödvändigt sedan köttkvarnen uppfanns. Innan dess, på typ medeltiden, kunde man inte mala kött. Istället kokade man det och hackade det sedan fint. Det enda sättet att få det att hålla ihop sedan var att tillsätta ägg som bindemedel. Sedan har det liksom blivit tradition att ha i, åtminstone, ett ägg i färsen men det behövs alltså inte. Den håller ju ihop fint ändå.

Inte riktigt klart än. Vänta och vänta.

Låt färsen vila i 15-20 minuter innan du formar pannbiffar av den. När löken är klar, ta upp den och förvara tills den ska användas. Bryn biffarna, de behöver inte stekas igenom, i samma panna som du just stekt lök i. Om du, som jag, har en panna med "släpp-lätt-beläggning" behöver du inte tillsätta mer smör. 

Nygjorda pannbiffar som ligger och fryser och väntar på stekpannans trygga värme.

Ta upp biffarna vartefter de blir klara och lägg dem på en tallrik. Då blandfärs är lite fetare än nötfärs har det sannolikt bildats en hel del fett i pannan (i stekpannan främst men även i din panna om du lutat dig över den förra när du stekte). Slå bort det men skölj inte ur pannan. Sätt tillbaka den på spisen och slå i vinet. Vispa runt ordentligt så att du löser upp allt gött som sitter kvar efter stekningen av biffarna. Koka bort drygt hälften av vinet och slå i cognacen. Koka ner lite till och smula ner buljongtärningarna. Häll i vattnet, lite i taget och vispa tills buljongen löst upp sig helt. Smaka av med salt. peppar, worcestershiresås och sherryvinäger. Det ska finnas en lite syra i skyn (detta är inget dolt drogbudskap). Nu ska löken ner i skyn och sedan biffarna ovanpå. Slå också ner den vätska som runnit ut ur biffarna i botten på tallriken. Det är precis nu som du inser att du borde ha tagit en riktigt djup panna. Låt puttra på svag värme i 10-15 minuter.

Servera med kokt potatis, någon kokt grönsak som du gillar (jag gillar brysselkål, hustrun fick morötter) och kanske en klick rårörda lingon.

Den här bilden är tagen innan man slår på MYCKET mer sky och mosar ner potatisen i. Om man är vuxen får man äta hur man vill.

Dricka till då? Ja, en lageröl sitter ju fint men det var ju onsdag så vi slog på stort. Det fick bli en riktigt bra chianti.

Isole e Olena Chianti Classico 2011 (nr 73190) 188 kr

Doften är massivt fruktig med toner av maraschinokörsbär, choklad, örter och fat. Smaken är ganska fyllig med unga tanniner, tjock frukt och lång, balanserad eftersmak med inslag av mörka bär, mineral och kryddor. Det här är ett strålande vin från en av mina favoritproducenter i Toscana. Paolo och Marta De Marchi producerar fantastiska viner i hjärtat av Chianti. Tyvärr är Isole e Olena en lite förbisedd producent. Det är dags att ändra på det. I Sverige finns två av deras viner till försäljning men de producerar några till. Det är riktigt synd att inte fler finns att tillgå, inte minst gäller detta Isole e Olenas vin på syrah och deras vin santo. Möjligen märks det att jag besökt denna producent flera gånger och också sålt deras viner i Sverige? Detta var dock länge sedan nu. Bra viner hursomhelst, gott, gott.

Lyssna på hela albumet Jag är inte rädd för mörkret med Kent (hustrun blir så glad då). Kent gör ju också vin i Toscana. Eller egentligen är det Tua Rita som gör själva vinet, Jocke Berg står ju inte och trampar druvor precis. Tua Rita är en av mina andra favoritproducenter i Toscana. Mer om det en annan gång.